Lucka 20

fibuljul_luck20

Ingredienser: Vera, Viktor, Julian, grisen, Bubblan är en riktig skinkfrestare, Viktors pappa är elektriker, Belysningscentralen igen, mosiga tomater, bruna äpplen, en skadad tumme

Lucka 20 av Maria Turtschaninoff

Bubblan ledde dem genom gatorna. Viktor undrade vart de var på väg. Vera undrade om hon kunde lita på Viktor. Julian undrade hur han riktigt hamnat här och vad som var på gång.

– Du Viktor? viskade Vera. Vems sida är du riktigt på?

– Din! Eller, grisarnas. Jag äter inte gris, det såg du ju. Viktors röst var fortfarande feg-gnällig. Men Herr Gul är så obehaglig, jag är rädd för honom. Och för pappa. Hans röst blev väldigt liten när han sade det sista.

– Jag förstår. Vera tänkte efter. Okej. Du får vara med.

– Ja men, med vart? frågade Julian, som lyssnat. Vart är vi på väg? Vad är det som händer?

– Alla grisarna har rymt! pep lillgrisen upphetsat. Ingen skall bli uppäten! Inte ens de av marsipan!

– Och vart är vi på väg nu? undrade Viktor.

– Nu? Nu hörni småkultingar, nu går vi till motattack, mullrade Bubblan.

Hon stannade och barnen såg var de var. Vid BELYSNINGSCENTRALEN. Och böjd över det öppna skåpet stod Viktors pappa.

Han var fortfarande klädd som tomte. Men nu hade han ett verktygsbälte kring midjan, och stod och grejade med något inne i skåpet.

– All right, sa Bubblan åt Vera. Du kommer ihåg vad jag sa, va? Jag poserar, du sjunger. Nå, SJUNG!

Och Vera klämde i allt vad hon orkade.

– Suggan går tunga fjät, kring juleborden, se hon är stor och fet, skinka snart vooorden!

Hon visste inte riktigt hur hon kom på orden till sången, men Viktors pappa ryckte till och slog sig på tummen med sitt verktyg, skrek till, slog huvudet i skåpdörren och vacklade bakåt. Sedan fick han syn på Bubblan. Hon hade vänt sig med rumpan åt och stod och vaggade med sina enorma skinkor.

Viktors pappa stod som förstummad. Han kunde inte slita blicken från de smaskiga julskinkorna.

–  Senap… mumlade han. Dopp i gryta…

Lillgrisen pep förskräckt till och hoppade upp i Julians famn (den var fortfarande misstänksam mot Viktor). Och Viktor, han såg från sin pappa till grisen.

– Pappa? sa han tveksamt. Vet du, man kan äta annat på julen också.

Han gick fram till sin pappa och tog honom i armen. Pappan verkade inte märka honom alls. Julian hade börjat sjunga med i Grisinnesången.

– Griljering och senapsfrö, grisarna måste dö, Sankta Grisinna, Sankta Grisinna! Julian och Vera hade svårt att hålla sig för skratt medan de sjöng.

– Man kan äta tomatsoppa, försökte Viktor försiktigt. Och äppelpaj.

För en kort stund verkade det som om hans övertalning skulle lyckas. Pappan släppte Bubblan med blicken och såg på sin son. Men sen fnös han.

– Tomatmos! Ruttna äppel! Urk! Örk!

Han höjde skruvmejseln han hade i handen som en kniv och närmade sig Bubblan.

Då gjorde hon en helomvändning så att hon riktade trynet mot pappan. Hela marken darrade under hennes väldiga tyngd. Lillgrisen stack fram nosen under Julians arm.

– ATTACK! röt Bubblan.

Med ens var gränden full av grymtningar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *