Julkalender 2017: Lucka 16

Luciadraken ledde sällskapet genom den smala källargången. Ljusen fladdrade i drakkronan och Alvar längtade hem. Ända sedan Julius dykt upp på deras tröskel hade hans liv förvandlats till en utdragen mardröm: ett misslyckat föredrag och ett missat Luciatåg, nu krympt till storleken av ett marsvin hade han dessutom inte hunnit fixa en enda julklapp.  
”Var är min luva?” skrek tomten och tog sig för huvudet.

Sällskapet tvärstannade i ändan av korridoren. Till vänster en dörrskylt med orden LIVS-FARA, till höger en med texten JUL-GUBBE.  Ett dystert tjut hördes bakom julgubbedörren. Lukten av pepparkaka som sipprade ut var påtaglig. Trots det sorgliga faktum att det måste vara julgubben själv som grät där inne kunde Idun inte sluta tänka på mat. Magen knorrade ljudligt och tomten utropade:
”Jag visste det! Du har ätit upp min luva!”

Samtidigt stirrade Knorredotten intensivt på Idun och blinkade nervöst med sina fiskögon: Tre snabba blink, tre långa, följt av tre korta igen.
”Jag förstår inte”, viskade Idun. ”Varför kan vi inte bara gå in till gubben och – ”
Alvar knep sin syster i armen och viskade:

”Det är SOS.”
”Jag sa ju att de är tjuvar”, skrek tomten. ”Först stjäl de pappas bästa ren och sedan min luva!”

”Men vi har inte stulit- ” började Idun.
”Julius kom faktiskt till oss med posten”, fortsatte Alvar trött.
”Ljuger gör ni också”, fnös tomten och hötte med sitt långa tomtefinger.

”Kanske vi ändå borde förvandla dem till marsipanfisar … menar grisar”, flinade draken.

Knorredotten sa ingenting. Men ögonen blinkade allt vildare och ur fiskmunnen stack ändan av en tomteluva fram.

”Hon gör det igen”, viskade Alvar. ”Hon blinkar SOS!”
Fara … Livsfara! Idun fattade äntligen galoppen. Barnen såg på varandra, Knorredotten nickade i samförstånd. Alvar och Idun tog grepp om varsitt renhorn. Julius puffade upp dörren till vänster och barnen stomlade in i rummet som varnat för livsfara. Knorredotten som nappat med sig ett ljus ur Luciadrakens krona hann precis med innan dörren smällde fast bakom dem. Nu kunde inte Alvar längre hålla sig:
”Julgubben gråter, tomten är tokig och Lucia har förvandlats till drake”, snyftade han.

Knorredotten nickade.

”Det finns bara en som kan hjälpa oss nu.”

”Vem då?” Undrade Idun.”Du?”

En svag rodnad spred sig över de bleka fiskkinderna.

”Inte jag utan Julgumman såklart! Ni får gärna låna min sparkstötting. Gumman bor högst uppe på Öronfjället.”

”Men hur?” pep Idun. ”Vi är så små och kommer aldrig att hinna fram.”
Knorredotten fäktade med fenorna.

”Ni sitter i korgen och Julius drar”, bestämde hon. ”Visst hittar du?”
Julius gnäggade ja och började ivrigt studsa upp och ner.

Text: Henrika Andersson

Ingredienser för lucka 17:

Alvar, Idun, Julius, sparkstöttingen som nyckel till Öronfjällets port,  julsång på nåt vis, glitter och stjärnor och annat överflöd, Julgummans ilska

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *