Julkalender 2017: Lucka 21

De förstod att de närmade sig något oerhört när det hörde ett vrål, den sortens vrål som låter som en maskin och en utandning samtidigt. När de ridit ytterligare någon minut såg de konturerna av Luciadraken som vuxit sig ännu större, så stor att det kändes som om hon var överallt, och de hörde att vrålet formade ord: När jag har räknat ner från 24 tänker jag äta renen eller kulan! Ni har tagit Knorredotten!

Idun såg livrädd ut, men Alvar tröstade henne:

– Hon bluffar, klart hon bluffar! Hon är en lucia egentligen, hon ska komma med ljuset! I samma sekund sprutade luciadraken eld som sken genom natten.

Vi måste påminna henne om vad Lucia är, utbrast Idun. Vi sjunger Luciasången! Och de sjöng, vrålade, skrålade. Vid runda nr 3 började något hända. Knorredotten började dansa en mycket märklig dans och skuttade upp i Iduns famn.

– 3 är ett magiskt tal, skrek Idun, sjung vidare! Det funkar!

De sjöng sig fram till den sjunde omgången av Luciasången, och då spred ett guldskimrande norrsken sig över himlen samtidigt som renarna lyfte från marken. Tomtarna stod stumma kvar på marken, plötsligt vibrerade snötäcket av magi som överträffade allt som tomtarna sett tidigare. De sjöng och sjöng och tonerna träffade inte längre rätt, men vem bryr sig. Vid den trettonde Luciasången landade ekipaget med ett brak vid foten av maskinen.

– Vi är framme, skrek Idun.

Alvar sprang fram, letade och tryckte på ON. Inget hände. När sången tystnade blev himlen svart och renarna fullkomligt tokiga.

– Vi måste fortsätta, sa Idun. “Natten går tunga fjät” skrek hon med hes stämma.

– Idun, sa Alvar mellan verserna. Tror du att vi måste sjunga den sammanlagt 24 gånger? Idun nickade långsamt.  Och Julius bräkte med, som om han försökte hjälpa.

Text: Hanna Lundström

Ingredienser för lucka 22:

Ett kraftigt ljussken, Alvar, Idun, Julius, lite text ur luciasång, en luciakrona

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *