Julkalendern 2018 – Lucka 22

Lucka 22: räddare, råddare, R’Otto, Lucias lingonfälla, labbmänniska, innan sprakastickan brinner ut…

 

Plötsligt stod de i mörkret. Bara sprakastickan lyste upp den närmaste omgivningen: en bur med ledsna vita råttor i.

”Nu kom vi!” sa Mixtur till sina kollegor. ”Vi ska strax fixa ut er.”

”Hur då?” undrade Råttan. ”Det måste gå fort för sprakastickan brinner snart ut.”

”Hur ska vi få upp buren?” undrade Pupu. ”Vi har inga nycklar och vi kan inte gnaga av de där tjocka metallstängerna.”

”Om det fanns av det där önskesyndromet så det räckte för oss alla så kunde vi önska oss ut hörifrån i ett nafs”, sa Råttan.

”Det finns inte tillräckligt av den turkosa vätskan.”

”Vi är ju i Simmelby där hela ån är turkos. Kan man inte destillera eller extrahera eller vad man nu gör i ett labb så man får bort vattnet och en tillräckligt stark vätska av det turkosa?” undrade Mumster som hittills hållit sig tyst.

”Du sa det!” skrek Mixtur. ”Jag ska springa till ån efter vatten. Ni väntar här. Det tar bara en riktigt liten stund.”

Och borta var han. De andra satt kvar och stirrade nervöst på den sprakande stickan.

Pupu backade ut ur den svaga ljuskretsen och vände sig om. Då upptäckte hon att dörren ut till laboratoriet stod på glänt. Nyfiket tittade hon ut genom springan. Ett stort ödsligt laboratorium med bord och diskar och höga stolar, gjorda för människor. Salen var tom och svagt upplyst av ett lysrör i andra ändan.

Plötsligt hörde hon steg och en människa i vit rock kom raskt gående rakt mot henne och skrubben. Han hade långt yvigt skägg, nästan som Julgubben och han gnolade muntert för sig själv. Pupu gömde sig bakom ett bordsben. Vad skulle hon göra? Han fick absolut inte öppna skrubbdörren och hitta dem alla.

Då kom det lingon rullande längs golvet. Stora läckert röda. De såg supergoda ut. Pupu sträckte ut en tass, men drog hastigt tillbaka den. Alltid när det hänt något magiskt hade det varit lingon inblandade. Bäst att inte röra dem. Men människan hade också fått syn på dem. Han plockade hastigt upp dem och såg sig om, men ingenting utöver den vanliga sterila labbmiljön syntes. Han tände en lampa vid närmaste diskbänk och synade bären noga innan han sköljde dem under rinnande vatten. Sedan satte han alla bären i munnen på en gång, tuggade med förtjusning och så sa det poff och borta var han.

”Typiskt!” sa en arg röst ovanför huvudet på Pupu.

Lucia satt på diskbänken och fräste av ilska.

”Vart for han?” undrade Pupu.

”Till Wien 1918.”

”Men det var inte meningen?”

”Nej det var R’otto eller Mixtur som skulle fara dit”, muttrade Lucia.

”Pratar ni om oss?” sa en röst och där kom R’otto gående. Med sig hade han Mixtur som släpade på en flaska med turkost innehåll. De öppnade dörren till skrubben. Med en sista suck slocknade sprakastickan.
Text av Ursula Vuorenlinna

***

Instruktioner till Lucka 23: Rädda labbråttorna! Luciatårar, Bäverlings insats, nu är goda råd dyra, mörkt, magi.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *