Julkalendern 2018 – Lucka 23

Lucka 23: Rädda labbråttorna! Luciatårar, Bäverlings insats, nu är goda råd dyra, mörkt, magi.

 

– Nu är goda råd dyra, sa R’Otto. Lyss…

– Men vänta nu! pep Mumster. Lucia sa att Mixtur är skurken, men Lucia som är skurken är med R’Otto som inte… inte ens är inlåst med de andra labbråttorna, som kanske inte är inlåsta för att de är skurkar? Vem är skurken?!
Mumster såg sig omkring men vännerna såg lika rådvilla ut i det svaga ljuset i dörröppningen till skrubben i Laboratoriet.

– Ingen. Kila upp och tänd lampan vi riggade, Lucia, sa R’Otto med eftertryck.

Hon gjorde som hon blivit tillsagd.

– Tappade du alla önskebären på golvet nyss, eller har du ännu kvar av dem? frågade Lucia i förbifarten.

– Jag plockade en massa från odlingen nere vid strandängen, bara lugn, sa R’Otto fort. Han drog efter andan. Nu börjar vi med att öppna buren. Jag lyckades norpa burnyckeln av Skäggmannen innan han försvann med ett poff. Det sparar oss lite tid.

Efter att ha släppt ut Labbråttorna ur buren berättade R’Otto hur allt låg till.

– Så Lucia har insett att det finns värre saker än att få sparken och ångrar sig? Och nu ska alla göra allt för att få tag på Skäggsnubben som just försvann?

– Precis, rätt uppfattat Mumster, sa R’Otto bistert.

– Men kan vi faktiskt lita på Lucia? Mixturs mårrhår darrade.

– Hon är förlåten, sa R’Otto bestämt.

– Om någon är en ärkeskurk är det Skäggmannen, sa Lucia och fnyste. Han har gett Vetenskapsmänniskorna i labbet julledigt för att kunna regera ostört.

– De har inte heller någon aning om vilken katastrof som väntar om Skäggmannen får full tillgång till vårt magiska Recept, tillade R’Otto.

– Skäggmannen är just nu på väg till Hovkanslern vid Domboken i Wien för att överlämna Receptet och ett förfalskat intyg där det står att vi ger alla våra rättigheter till honom.

Får han stämpel på pappret och låst tiden på 1918 har vi förlorat våra rättigheter för alltid, sa Lucia lågt.

R’Otto såg ut över det samlade sällskapet.

– Vänner, ni vet vad ni måste göra. Jobba fort. Vi ses vid åstranden så fort ni är klara. Vi ska använda vattnets makt emot honom.

Det utbröt strax en hektisk aktivitet i laboratoriet. Hälften av Labbråttorna och Mixtur satte igång med att tillverka det turkosa destillatet medan resten gjorde neutraliseringskalken som senare skulle hällas i ån och göra vattnet rent igen. R’Otto blandade tillsammans med Gertrud ihop en stor sats skäggelixir.

När församlingen kom ner till å-stranden hade alla fått instruktioner och visste mer om hur allt hängde ihop. Stämningen var spänd. Det turkosa vattnet såg nu mer skrämmande ut tyckte djuren, men de visste vad de måste göra. De smorde sig med elixiret, det turkosa Minnesvattnet som R’Otto kallade det och ställde sig vid kanten för att hoppa i. Alla tänkte på Receptet.


– Håll mig i tassen, mumlade Pupu nervöst till Råttan som nickade lugnande till svar.

– Mot Wien! Om ni ser att någon av oss har Receptet i sin tass ska ni önska er tillbaka hit så fort ni kan. Uppfattat? ropade R’Otto. Alla nickade allvarligt. När alla har kommit tillbaka häller vi neutraliseringskalken i å-vattnet och då stängs den här porten till Wien.

R’Otto gjorde en gest över vattnet med den utbrunna mörka sprakastickan och vattnet började skimra ur djupet. Som ur en ström bubblade filmsnuttar och lösryckta bilder från olika tidsåldrar fram under vattenytan.

– Hoppa!

Och de hoppade. Under ytan verkade tiden vrida sig så att alla händelser sömlöst gick in i varann. Just som de jagade Skäggmannen längs en smal sommargata i Wien förvreds gatan till en vattenväxt som slingrade in på ett torg fyllt av folk med tutor, plakat och blommor för att plötsligt åla in i en barnvagn eller runt en medeltida lägereld. Långt borta sågs en ren i byxor galoppera förbi iklädd Beverlings cylinderhatt. Ordlöst resande genom vattnet förstod djuren varför Skäggmannen ville ta Julgubbens skepnad: För att komma åt alla varelsers innersta önskningar. Han ville samla önskningarna och med minnesvattnets hjälp manipulera dem som det passade honom, utan att bli ställd till svars. Vilken isande tanke!

– Där är han! ekade Pupus röst. Han är på stentrapporna till Domboken, fånga honom!

Som i slowmotion kastade sig flocken labbråttor över Skäggmannen. Pupu bet honom i fingret och Råttan lyckades vrida Receptpappret ur handen på honom samtidigt som R’Otto strödde sprakastickans svarta pulver över Skäggmannen som sjönk ihop. När det var gjort handlade allt om att fortast möjligt ta sig tillbaka genom vattenvirvlarna.

En efter en kravlade djuren upp på å-stranden ur det turkosa vattnet. Sist uppe ur vattnet var Mixtur.

– Jag såg hur det hänger ihop, flåsade han. Bilderna.

– Hur vad hänger ihop? flämtade Råttan.

– Skäggmannen och Beverling har fångat Julgubben, sa Mixtur. Han sitter med Beverlings farfar på rum 24 på Starship Motel. Vi måste dit.

– Bra. Vi måste dyka ner med kalksäcken först, ropade R’Otto.

– Men då kommer Skäggsnubben att fastna i Wien år 1918 för alltid? Kan vi göra så? Undrade Mumster stilla.
Djuren tittade på varann.

– Vi har inget val, sa R’Otto sorgset. Neutraliserar vi inte vattnet nu kommer det att bli omöjligt att få vattnet rent igen.
Jag gör det, sa Lucia. Stick ni till Starship Motel. Hon såg på oss, nickade farväl och tog tag i säcken och hoppade. Grät hon? Lucia och kalksäcken sjönk sakta neråt genom det turkosa vattnet.

 

Text av Haje Abrahamsson

***

Instruktioner till Lucka 24: En demonstration, Bäverlings bekännelse, mer julgröt, rum 24, förlåtelse, fest.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *