Lucka 10

Hemlängtan, Hararnas Dal, hjälp av en val:

 

När Fred vaknade var han också hungrig. Han åt en banan men något kändes fel. Något fattades. Fred steg upp och gjorde en vandring runt båten. Stella och Tähti hade också vaknat och grälade om vem som dreglat slem på golvet.

”Jag tror vi är lite ur(?) kurs..” sa Fred. ”Det här ser inte alls ut som norr.. Jag tror vi håller på att köra mot Hararnas dal…”

Stella och Tähti slutade gräla och tittade upp. Mycket riktigt. Det var Hararnas dal som skymtade i horisonten.

”Teddy!” ropade Tähti. ”Du sa ju att du kan detta”

”Sluta gnälla på henne, hon gör sitt bästa!” fräste Stella.

Då ingen svarade, gick de för att se hur det gick för Teddy. Hon var borta. Sällskapet letade igenom hela båten, men bara för att konstatera det på nytt. Hon var borta. Inget brev, inga ledtrådar. Hon vara bara borta.

”Kan hon ha blivit bortrövad?!” ropade Tähti

”Sluta tänka det värsta om allt. Sjörövarna har jullov.” fräste Stella.

”Nu ska NI sluta bråka med varann i alla fall” lugnade Fred och lade en mjuk ram på stjärnornas axlar. Han var inte helt säker på var axeln på en sjöstjärna låg, men det verkade lugna dem. De bestämde sig för att be om hjälp av Valle. Valle bodde i Stora Havet och var den största, äldsta och klokaste Fred kände. Han tog fram sin visselpipa och blåste i den. Vips uppenbarade en val sig ur absolut ingenstans. Valen Valle spottade lite sjögräs och tittade på sällskapet.

”Har du sett en björn, liten och gullig och full av bus. Hon var ombord i morse, men nu är hon det inte..” frågade Fred.

”Björn? Nej, men en liten brun matta seglar omkring några sjömil bort.”

”En brun matta! Det måste ju vara Teddy!” utbrast Tähti. ”Lever hon?!”

”Om gnola på Björnen sover är ett livstecken, lever mattan” sa Valle och sällskapet gav till ett glädjetjut.

”Men några väldigt hungriga hajar har också upptäckt mattan – jag menar er vän”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *