Lucka 18

Islandet, Nanoq, ett hinder

 

”Vad gör ni här? Försvinn!” sju arga bävrar hötte med nävarna på stranden. ”Obehöriga äga ej tillträde! Åk hem!”

Teddy harklade sig och tog ett steg framåt.

”Hej, jag är Teddy -”

”Vi bryr oss inte vem du är, försvinn!”

”..hursomhelst.. Vi är på en expedition för att -”

”Åk hem med er expedition, vi jobbar!”

Nu började Teddy tycka bävrarna var lite onödigt ohövliga men försökte ändå.

”..för att rädda julen. Vi vill rädda julen!”

”Bisness är bisness. Show must go on. Hade ni nåt annat? Vi har ett jobb att sköta. Dessutom är julen bara skräp. Och peppakakor smakar illa.”

Det började koka i Teddy. Hennes små tassar skulle ha svettats om hon inte frusit så om dem och hon skulle precis ropa något riktigt fult till bävrarna då en liten snöflinga föll på hennes nos. Hon tittade uppåt och såg hundratusentals små flingor komma dansande mot henne. Bakom henne hördes ett krasande ljud och då hon snodde runt såg hon att hela havet hade fått ett istäcke. 

”Vintern är här! Julen kan komma! Och har ni ens ett bygglov?” Teddys glädje kände inga gränser och hon kände sig plötsligt dubbelt större och modigare än tidiagre. Hon vände sig om. Av bävrarna syntes bara svansarna och bygghattarna.

Expedition Snöflinga hade lyckats. Bävrarna var borta, julen nalkades och luften kändes redan lättare att andas. Nu skulle de bara segla iväg till Nanoq på Islandet för att hjälpa honom bygga upp sitt smultna hem och hinna i tid hem till jul.

”Då seglar vi!” kommenderade Stella. Men båten satt fast. Den tjocka isen hade omfamnat den i ett hårt grepp. Någonstans långt borta hördes välbekanta jazztoner och Teddy flög upp.

”Mammas konsert! Jag måste hinna till den!”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *