Intervju med Joanna Vikström Eklöv

Vi fortsätter vår intervjuserie med illustratören och läraren Joanna Vikström Eklöv. Joanna har bland annat samarbetat med författarna Monika Vikström-Jokela och Malin Klingenberg. Den fantastiske Alfredo med text av Malin Klingenberg fick Runeberg Junior-priset 2017.

**

När bestämde du dig för att bli illustratör? Vad var det som påverkade ditt beslut?

– Det var inte så mycket ett beslut, som något det utvecklades till att bli.

Vad läste du själv när du var barn/ung? Vilken var din favoritbok när du själv var barn/ung?

– Allt möjligt och lite till. Kitty var storfavoriten,Vi fem-böckerna, Bröderna Lejonhjärta, serietidningar som 91:an, Kronblom, Lilla Fridolf och Kalle Anka. Tyckte mycket om Narnia-böckerna, Det susar i säven, Trollkarlen från Oz och självklart Barnens bibel. Min mamma läste jättemycket och vi hade ett rätt stort hemmabibliotek, där fanns bland annat en bok om världens ursprungsfolk, den älskade jag. Det fascinerade mig oerhört att läsa om olika kulturer.

Hur föds en ny bild?

– Det är lite olika beroende på från vilken vinkel jag arbetar fram den. Men i stora drag faktakoll och manusläsning först, bildplanering sedan och sist analogt och digitalt arbete.

Ideér och inspiration får man ju hela tiden! Det gäller ju sedan att omarbeta dem till något konkret och fungerande.

Hur länge tar det från första idén till en färdig bild?

Det beror helt på vad det är för bild, dess omfattning. Men jag har rätt hård arbetsdisciplin. Har jag en deadline så jobbar jag så att den håller.

Jobbar jag med något för min egen del, tar det längre, för då låter jag bilden leva och växa fram på ett annat sätt.

Men båda arbetssätten fungerar.

Var kommer alla dina idéer från?

– Varifrån kommer de inte? Allt från ett ansiktsuttryck, en fin färgkombination, knapparna på bilens instrumentbräde, lustiga kommentarer, noppiga strumpbyxor, sneda tänder, olika dofter till jordbruksredskap.

Vad har du studerat? Har du haft nytta av det i ditt skrivande/illustrerande?

– Jag har en yrkesexamen i mediakultur och bildkonst.

Jag har en magisterexamen i pedagogik.

Jag har en kompletterande behörighetsgivande utbildning som ger mig rektorsbehörighet.

Och jag har läst konstvetenskap.

Mina konststudier har gett mig praktisk, konkret nytta.

Mina pedagogiska högskolestudier har gett mig möjlighet att få jobba med något som skänker mig stor glädje och inspiration, barn.

Överlag tycker jag alltid att man har nytta av att studera. Det handlar ju om tankens utveckling.

Har du tips på bra övningar?

– Ifall man har fått ritkramp, eller behöver värma upp, så brukar jag rekommendera (och själv göra) evighetsbilder. De är bra, bland annat för att få igång hjärnan och associationsförmågan. En evighetsbild går ut på att man väljer en sak man ser framför sig ex. en stol. Så ritar man den, sedan ritar man nästa tanke man får i huvudet. Det kan vara att stolen är gjord av trä, så ritar man ett träd. Och så vidare tills hela pappret är fyllt av små bilder, tankar.

Visar du dina bilder åt någon?

– Mina barn, om det är ett beställningsarbete så visar jag ju bildutvecklingen åt beställaren. Jag har turen att ha vänner och kolleger som jag kan ha som bollplank, ifall det behövs.

Hur debuterade du som illustratör? Hur gick det till när din första illustration blev publicerad?

– Det var med en bok som heter Morris och Leia. Jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att göra illustrationer till boken, jag sa självklart! Och på den vägen är det.

När började du kalla dig för illustratör? Var det svårt?

– Tror att jag vågade börja kalla mig det efter att jag vid något officiellt tillfället blivit presenterad som illustratör. Då kändes det okej. Det blev liksom en allmän överenskommelse, hon där är illustratör.

Har du fått råd eller vägledning av mer erfarna kolleger? Vilka råd har varit värdefullast för just ditt skapande?

– Nej, det kan jag inte påstå.

Men det är ju intressant hur andra illustratörer jobbar, hur de bygger upp sin arbetsdag och vilka tankar de går med. Så i diskussioner kan man byta fina erfarenheter, och det ger mycket.

Kan du leva på ditt illustratörsskap? Om inte, hur balanserar du mellan skrivande och annat arbete?

– I ärlighetens namn har jag aldrig prövat. Jag jobbar även som lärare, och har periodvis kunnat ha tjänstledigt för att enbart illustrera (eller skriva läromedel). Så då har det fungerat. Men samtidigt har det gjort att jag inte haft en ordentlig semester på flera år.

Har du fått stipendier eller priser? Hur kändes det? Hur påverkade det ditt illustratörsskap?

Både stipendier och pris. Det kändes alldeles underbart, det är ju en form av bekräftelse. Och vem blir inte glad av det? Det är ju härligt att någon tycker om det du gör. Rent konkret har det möjliggjort att jag kunnat ta tjänstledigt från min lärartjänst, och helt fokusera på att illustrera eller skriva.

Har du kontakt med dina läsare? Kan man skriva till dig om man har en fråga om dina bilder?

– Jag har gjort och gör skolbesök och även besök på annat håll, i de mötena så brukar fina frågor ställas och utvecklande diskussioner infinna sig.

Självklart kan man sända mig e-post.

Vilken bild skulle du ha velat illustrera?

– Jag tänker nog inte så…men det jag dock kan imponeras av är människor som kan illustrera bilder som till synes med lätthet tycks fånga de mest vardagliga situationer som gör att man känner igen sig på pricken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *