Lucka 19

fibulluck_19

Instruktioner: grisen, Vera, Viktor, Julian, Herr Gul, repliken: “Vi ska komma överens om vissa saker”, den riktiga Grisinnan

Lucka 19 av Malin Klingenberg

– Var är du din usling! Apport, sa jag!

Herr Guls röst dånade som åska genom den smala gränden där dammsugaren hade stannat.

När den inte svarade började han röra sig mot dem med raska steg.

– Så där! Fixat! sa Julian.

I handen höll han en kabel som säkert borde ha suttit fast någonstans. Den röda knappen som visade att dammsugaren var på lyste inte längre. Snabbt hasade alla tre ner på marken igen och började småspringa mot andra hållet, bort från herr Gul och godisaffären.

– Förlåt att jag ledde honom till dig. Men han är så ruskig! flåsade Viktor på Veras högra sida.

Vera tyckte han lät både gnällig och feg. Hon snörpte ihop munnen till ett irriterat russin och tittade på Julian istället.

Julian såg henne inte i ögonen, utan hans blick landade en liten bit högre upp. Varför såg han ut att vara så full i skratt?

Så klart. Grisinnekronan! Den satt fortfarande på sned efter hennes klumpiga dansskutt för en stund sedan.

– Vadå. Vill du låna den, eller? frågade Vera mellan andetagen.

Julian fnös bara och ökade takten.

– Här, jag vet en genväg, sa Julian och gjorde en tvär sväng. De andra var honom hack i häl, och var nära att dundra rakt in i hans rygg när han tvärstannade.

En fet, gråspräcklig sugga stod lutad bakom husknuten och tuggade tuggummi.

– Moi, sa hon. En annan hade ju siktat in sig på att bära grisinnekronan i år. Langa hit den.

Den lilla rosa grisen knorrade runt benen på henne och pep förtjust. Med jämna mellanrum tryckte hon in trynet mot suggans knän, som om hon gav henne små, små pussar.

– Bubblan är tillbaka, Bubblan är tillbaka, pep hon upprymt och fortsatte med sitt springande.

Jaså, det här var Bubblan, som hade låtit lillgrisen göra grovjobbet och sedan stack sin väg. Vera tyckte redan illa om henne, men ryckte på axlarna. Hon kunde gärna lämna ifrån sig kronan, den var inte särskilt viktig för henne.

Bubblan tryckte ner den på sitt huvud och såg salig ut. Men sedan sköt hon ut ena höften och tittade på Vera under höjda ögonbryn.

– Vi ska komma överens om vissa saker, sa hon. Du sjunger, jag poserar. Okej?

Vera nickade tveksamt. Vem var den här kaxiga grisen? Var det här den riktiga grisinnan, eller var också Bubblan självutnämnd?

– En annan sak också. Du delar ut lussegrisarna, men jag får resterna. ALLA rester, är det förstått?

Vera nickade.

Den lilla, rosa grisen såg glad ut.

– Kom nu då, pep den. Vi måste vidare innan herr Gul hinner ikapp er.

Bubblan rätade på ryggen och travade med högburet grisinnehuvud först av alla. När Julian var på väg att springa förbi honom sköt hon ut ena skinkan så han nästan snubblade.

– Grisinnan går först, det vet alla, morrade hon.

Efter det var det ingen som försökte sig på en omkörning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *