Om föreningen FIBUL rf.

Den registrerade föreningen FIBUL:s syfte är att höja statusen och öka synligheten för barn- och ungdomslitteraturen på svenska i Finland, förbättra förutsättningarna och öka resurserna för professionella barn- och ungdomsboksskapare samt fungera som forum för diskussion och samarbete både nationellt och internationellt kring barn- och ungdomslitteratur.

Header-bilden: Illustration av Linda Bondestam, grafisk design av Lena Frölander-Ulf

***

Varför FIBUL?

Föreställ dig en labyrint.

I mitten av labyrinten sitter läsaren och utanför svävar boken. Ingångarna kan vara flera, men likväl finns en hel del fallgropar, återvändsgränder, svarta hål och slingrande växter som kan hindra boken från att nå fram.

Detta är en av orsakerna varför vi ville grunda FIBUL: förena oss, istället för att stå ensamma och vifta med varsin bok. Det är inte lätt, eller ens klokt att bokens skapare också är dess försäljare.

Men därför finns ju förlagen, säger ni.

Och visst stämmer det. Men då vi talar om barn- och ungdomsböcker är det tyvärr inte de som hamnar överst på förlagens intresselista. Orsakerna kan var många (och kan vara intressanta att gå närmare in på, men i ett annat sammanhang.) Förutsättningar finns – gedigen tradition, kvalitet, mångfald, barnbokens betydligt längre livslängd – det är kanske det genuina intresset som saknas. Faktum kvarstår: barn- och ungdomsböcker blir allt för ofta förbigångna.

Men beror det här på att de inte håller tillräckligt hög kvalitet?
Tvärtom. Vi har all orsak att vara stolta över den b.o.u.litteratur som ges ut i Svenskfinland idag. Och för att bli ännu bättre, för att skapa det där nya efterlängtade Mumin-brandet, behövs intresse, satsningar och synlighet.

Vilket osökt för mig till bokmässor och bokkalas som vi har gott om både här och i grannlandet. Vad händer där? På fjolårets Helsingfors bokmässa erbjöds författarna till barn- och ungdomsböcker tio minuters scentid där de fick berätta om eller läsa högt ur sitt senaste verk. Publiken är inte intresserad av en hel intervju, löd orsaken. Här har vi en av de fällor som bokmässe-arrangörer och förlag lägger ut för sig själva. Utan unga läsare finns inga framtida läsare. Och om nu läsning är så viktigt som experterna påstår, att läsning har positiva effekter på många plan (barnen blir klokare, lugnare, mer empatiska och ungdomarna har lättare att koncentrera sig också i övriga ämnen), ja då tycker man ju att åtminstone de vuxna som arbetar inom bokbranschen skulle bry sig lite mer.

Vi FIBUL:are kommer gärna och utmanar på scenerna – det finns inga gränser för hur roligt vi kan ha det och därmed också dra till oss uppmärksamhet. Ge oss bara lite uppmuntran och plats.

Men för att återgå till FIBUL och labyrinten.

Vår förening består av spridda öar, som självklart fortsätter att jobba självständigt. Vi ville skapa ett nätverk för att sprida kunskap, stöda och tipsa varandra också om praktiska detaljer. Alla medlemmar jobbar professionellt och har publicerat minst en bok. De flesta är etablerade författare och illustratörer som med sorg sett hur b.o.u.litteraturens status rasat under de senaste åren.

Hur ofta får vi inte frågan om vi kunde komma på besök till dagis, skolor och bibliotek, hur barnen längtar och så skulle vilja träffa en riktig författare/illustratör. Visst blir vi glada över intresset och den sprudlande ivern. Men, sen kommer men:et. Beskedet att man nog kan betala för resan, möjligen erbjuda en symbolisk slant och skolans spenatplättar. Pengar finns helt enkelt inte. Och hänvisar man till Läscentrums färdigställda taxor, slutar mobilen att ringa.

Också därför FIBUL, för här följer en av våra kungsidéer. En plan som skulle eliminera många hinder i labyrinten. Redan för flera år sedan lanserade undertecknad idén om ett återkommande evenemang, en inspirerande kreativ litteraturkarneval i stil med Stafett- och Kulturkarnevalen. Bokkarnevalen kunde vara en ambulerande buss/tåg fylld med FIBULare som åkte runt i Svenskfinland. Besök i skolor, på bibliotek och dagis, en uppdelning med program för såväl låg- och högstadier – något för alla. De fattiga kommunerna skulle få besök av professionella författare och illustratörer, som inte bara oväntat dök upp en dag, ensamma och lite nervösa inför varierande uppdrag, utan i stället var flera som både kunde uppträda eller arbeta i grupp med eleverna. Lärare och övrig personal skulle vara förberedda och kunna planera in detta redan tidigt i schemat.

Bokkarnevalen kunde ordnas under senhösten och skulle också fungera som ett komplement till Läscentrums lovvärda Läsvecka som ordnas på våren. Den återkommande bokkarnevalens styrka är mångfald med strävan att skapa nyfikenhet och nya sätt att höja litteraturens attraktionskraft. Samarbete och synergieffekter för samtliga, tillika för de som uppträder. Det vore mer givande också för eleverna, och kunde utvecklas till mer än en ensam författares föreläsning. Genom att samarbeta med bibliotekarier och i samspråk med lärare kunde eleverna förberedas i god tid. Vi kunde hitta nya sätt att locka till läsning; frågesporter, lekar, drama, spårning, ja, det finns hundra nya sätt att bygga berättelser på. Möjligheterna är många och tillsammans blir de ännu fler.

Då jag i olika sammanhang presenterat förslaget har intresset varit stort, men svaret alltid detsamma: Utmärkt idé – sök pengar. (För vem vill inte uppmuntra barn och unga till läsning?) Kruxet är att en privatperson inte kan ansöka om medel både för sitt eget projekt, och ett större projekt som detta. Men genom FIBUL kan vi börja med att utveckla idén och söka understöd för en producent som skulle koordinera det praktiska och skapa ramarna för olika evenemang.

Nu har boken kommit en god bit in i labyrinten, men världen och verkligheten förändras snabbare än du vänder bladet i en bok. En marknadsförare i branschen konstaterade krasst att barn- och ungdomsboken idag främst tävlar med virtuella spel och övrigt som sker på nätet. Det kanske stämmer, men istället för att ge upp och kasta boken i sjön, kunde vi kasta in den på nätet. Och varför inte skapa spel eller en labyrint av berättelser där behovet kvarstår och hela tiden ökar. Innovationer sker på alla fronter, en bok är en bok är en e-bok som kan bli del av något mer. En text kan bli flera texter i dialog med unga. Vi söker möjligheter och tunnlar under labyrinten, ibland kan vägarna till läsaren vara dolda. Dessa satsningar saknas.

Det gäller att tänka modigt. Och vi vägrar resignera. Vi inom FIBUL är övertygade om att berättelser och bilder aldrig kommer att försvinna. De söker och finner nya former, men behovet av historier kommer att finnas så länge människan finns.

Henrika Andersson (FIBUL r.f.s ordförande)

Henrika Andersson (fotograf: Lena Malm)