Arbetet med årets Mera är i full gång! Fibuls eget litteraturmagasin kommer att fortsätta i samma format som tidigare år: 44 sidor intervjuer, illustrationer, kolumner, essäer, pyssel och boktips. Något är ändå nytt…eller någon. Mera lanserades hösten 2018 och har sedan dess skapats av Maija Hurme och Lena Frölander-Ulf, men i år så har Lena och Maija gett över trådarna till Nadja Andersson, alltså till mig. Jag är denna nya någon som i år leker spindel-i-nätet som Meras Huvudredaktör och Art Director.
Maija Hurme skrev i sin ledare i tidningens debutnummer att ”Mera föddes ur en pyrande ilska”. En kollektiv ilska över att som barnboksskapare inte bli sedd och respekterad ”som riktiga vuxna”. Det har i planeringsarbetet för Mera 2022 känts viktigt för mig att minnas och behålla denna ursprungliga drivkraft, och att göra mitt absolut bästa för att skapa en bilaga som ger samma känsla av att bli inbjuden, som Maija skriver, ”till finrummet” vare sig du är vuxen eller barn.
Vi vill inte in i finrummet, för vi är redan här. Barn och unga är de finaste typer som finns. MERA bjuder alla in till det här finrummet.
Maija Hurme i Mera 2018
Temat för årets Mera kommer att vara Trösteböcker.
Så, vad är en tröstebok? De senaste två åren har varit tunga för de flesta av oss. Pandemin slungade in många i oro och sorg, och isolerade oss från varandra. Kriget i Ukraina har också påverkat många, både barn och vuxna, och jag har därför varit på jakt efter berättelser om tröstande böcker som hjälper oss orka igenom svåra tider: äventyr som distraherar, humoristiska noveller som får oss att le, värmande nostalgiska bilderböcker, eller tragiska kärleksdikter som hjälper tårarna komma. Fokus ligger såklart på barn- och ungdomsböcker. Själv så minns jag hur jag som barn var besatt av gamla sagor: Bröderna Grimm, Hans Christian Andersen mm. De grymmaste av sagor kunde ge mig en varm känsla av tröst, för i sagorna fanns en magisk värld som reflekterade också svåra saker.
Mera är såklart inte enbart mitt projekt, utan kommer att innefatta texter och bilder av Fibuls fantastiska medlemmar, precis som förut. Jag vill passa på att tacka alla er fibuliter som hjälper mig skapa årets tidning, och som fått mig att känna mig välkommen i min nya roll. Min oro över att inte kunna fylla skorna, och att detta älskade projekt skulle vända sig och skrika ”Du är inte min mamma!!!” ersattes snabbt av en iver över att få jobba med så många kunniga och härliga skapare, och en förväntansfullhet över vad vi kommer att lyckas skapa tillsammans.