Lucka 24

fibuljul_luck24.jpg

Ingredienser: Vad är grejen med Herr Guls skinkiga festmåltider som han ville att barnen skulle äta? Hur får det alla att gå igång på skinka? Servera en vegetarisk grisinnefestmåltid, inklusive lussegrisar (som Vera enligt Bubblans order ska dela ut), G.R.I.S. Nyckeln kan ha ytterligare en funktion. Och glöm inte alla alla grisarna. Robotdammsugarens nya liv.

Lucka 24 av Annika Sandelin

-Kartan sög dammsugaren upp, svarade Viktors pappa ynkligt

Bubblan förde sitt tryne ännu närmare honom och frustade som en uppretad tjur. I detsamma öppnades dörren och herr Gul linkade in. Ett hål i byxbaken blottade hans polkagrisrandiga kalsonger. Bakom honom trippade lillgrisen förnöjt med en byxbit i munnen.

-Nåd, pep herr Gul. Jag skall aldrig mera i mitt liv äta gris, inte ens en ogräddad pepparkaksgris. Jag lovar! Snälla, låt mig förklara!

Bubblan blåste en tuggummibubbla och satte sig ner på sina stora skinkor.

-Sätt igång, grymtade hon, du får berätta men det betyder inte att du benådas.

Herr Gul stod tyst och trampade med fötterna, som om han inte visste var han skulle börja.

-Jag har alltid älskat godis, sa han sedan. Redan som ettåring skrek jag i timmar om jag inte fick en slickepinne. När jag blev äldre åt jag flera påsar godis per dag och så fort jag blev stor nog startade jag min godisaffär.

– Det här förklarar ju  ingenting , utbrast Vera men Herr Gul fortsatte utan att bry sig om henne.

-När jag fyllde fyrtio kom min moster på besök. Vi hade inte träffats sedan jag var barn. Hon är mästarinna i seniorbrottning och blev mycket besviken på mig.

– Hon sa att han var klen som ett spagettistrå, inflikade Viktors pappa, och att han måste äta skinka för att bli en riktig karl och få muskler.

Herr Gul stirrade skamset i golvet.

-Jag ville att min moster skulle bli stolt över mig, så jag började äta skinka varje dag. Efter ett tag blev jag besatt av det, jag måste äta minst en gris per dag och det blev mycket dyrt.

Lillgrisen blev så illa berörd av Herr Guls bekännelser att han kröp upp i Veras famn och tryckte trynet mot hennes halsgrop.

-Av en slump fick jag höra några grisar tala om grisarnas parallella värld, fortsatte Herr Gul, och min plan började ta form. Jag bestämde mig för att fånga in varenda gris i både vår värld och i grisarnas värld men det var inte enkelt och jag behövde hjälp.

Allas blickar riktades mot Viktors pappa.

-Jag är ju egentligen en elektriker, mumlade han, men jag kan också en del om magi. Jag var arbetslös och behövde pengar.

Bubblan reste sig och vaggade upprört med skinkorna.

-Hur tog ni er in i min värld? frågade hon hotfullt.

-Jag lyckades skapa en ingång via bakdörren till Herr Guls affär, svarade Viktors pappa. Men den fungerade bara ibland. Då bakade vi ett magiskt pepparkakshus och byggde robotdamsugaren som skulle suga upp varenda gris. Vi skulle också stjäla den blå nyckeln, nyckeln till grisarnas magi.

-Vi beslöt att slå till under julen, skinkornas högtid, fyllde herr Gul i och för att kunna arbeta ostört skulle vi  mörklägga vi julgatan.

-Vad ni inte visste, grymtade Bubblan, var att G.R.I:S samtidigt planerade att mörklägga gatan för att utföra sin kupp och befria alla grisar.

-Vi visste så lite, suckade Herr Gul och framförallt förstod vi inte att grisarna kan tänka och känna som vi.

Lillgrisen tittade på Vera och knackade sin ena klöv mot huvudet för att visa hur korkade han tyckte att herr Gul och Viktors pappa var.

-Det enda jag nu vill är att komma tillbaka till vår vanliga värld och försöka fixa julbelysningen sa Viktors pappa. Jag vill fira en trevlig skinklös jul med min pojke.

-Det går inte, sa Viktor och hans pappa såg ännu dystrare ut än tidigare.

– Vill du aldrig mera fira jul med mig?gnällde han.

Viktor klappade honom lugnande på axeln.

-Det vill jag men det finns inte längre några gränser mellan vår värld och grisarnas värld. När pepparkakshuset rasade, förenades världarna.

Bubblan blev så häpen att tuggummit föll ut ut hennes gapande mun.

-Det betyder, sa Vera, att vi mänskor och grisar måste lära oss att leva tillsammans.

Plötsligt drog Julian upp en ukulele ur sin skolryggsäck och började sjunga “Grisvänner är vi allihopa, allihopa, allihopa, Julskinkan skall vi därför slopa, därför slopa, därför slopa”. Alla stirrade på honom men när han sjungit färdigt klapprade Suggan högt med klövarna mot golvet, vilket är grisarnas sätt att visa uppskattning.

 

Det blev en fantastisk jul. Viktors pappa fick julgatan att lysa med starkare ljus än någonsin. Grisar och mänskor strömmade till torget och hade en oförglömlig fest tillsammans med vegetariska läckerheter. Bubblan skred stoltare än någonsin fram som Grisinnan i takt med spargrisarnas pompösa klirrande. Vera skuttade sjungande efter henne och delade ut lussegrisar, julens enda tillåtna grisrätt som bestod av trynformade bullar. Då festen var som vildast hördes ett bekant brummande och Herr Gul och Viktors pappa åkte in på den gigantiska monsterdammsugaren.

-HJÄÄÄÄLP, skrek alla grisar, men det var helt i onödan

Viktors pappa hade byggt om monsterdammsuggaren. Nu sög den inte upp några grisar utan sprutade ut stora vita snöflingor som dalade ner över staden och färgade gatorna vita.

-God jul, grymtade lillgrisen och bökade lyckligt med trynet i snön.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *