Vår intervjuserie med Fibuls medlemmar fortsätter! Denna gång är det Karin Erlandsson som svarar på frågor. Karin har skrivit både för vuxna och barn. Pärlfiskaren, som är en del av fantasyserien Legenden om ögonstenen, fick Runeberg Junior-priset 2018. Hon har varit nominerad för Nordiska rådets litteraturpris 2015 med debutromanen Minkriket.

När bestämde du dig för att bli författare? Vad var det som påverkade ditt beslut?

– 2012 var jag sjukskriven för utmattningsdepression. Under tillfriskningsprocessen insåg jag att jag måste ha så mycket självrespekt att jag på allvar försöker förverkliga min största dröm. Då skrev jag klart Minkriket, min debutroman som sammanlagt tog femton år att skriva.

Vad läste du själv när du var barn/ung? Vilken var din favoritbok när du själv var barn/ung?

– Jag läste allt. Rödryggare, Maria Gripe, Cynthia Voigt, Agatha Christie, vad som helst. En av de största läsupplevelserna var, och är, Lotta på Bråkmakargatan. Inte enbart för att det är en bra bok, men för att det var första boken jag läste ut på en dag. Jag minns hur stolt jag var.

Hur föds en ny berättelse?

– Alltid genom en känsla.

Hur länge tar det från första idén till en färdig bok?

– Skrivprocessen tar allt från en månad till femton år. Från det att jag visat manuset för mitt förlag tar det ytterligare cirka ett år.

Var kommer alla dina idéer från?

– Men det kan ju ingen svara på. Livet? Från en liten fabrik i Tyskland, som Hasse Alfredson sa.

Vad har du studerat? Har du haft nytta av det i ditt skrivande/illustrerande?

– Jag har studerat litteraturvetenskap vid Åbo akademi. Jag blev litteraturkritiker, och det har jag haft nytta av i mitt skrivande. I viss mån (man är ändå alltid blind för sin text) kan jag recensera mina egna texter i redigeringsprocessen och åtgärda innan andra recensenter tar vid.

Har du gått skrivkurser? Vad fick du ut av det?

– En del, men det har aldrig riktigt funkat för mig. Om det finns människor omkring mig då jag skriver fokuserar jag på dem istället för på texten. Kurser är trevliga, men inte särskilt effektiva för textens del.

Hur gör du för att samla inspiration och material till dina böcker? Har du tips på bra övningar?

– Jag jobbade som kulturredaktör på Nya Åland i många år och fick tack vare det uppleva mycket kultur. Då jag blev författare på heltid bestämde jag mig för att fortsätta besöka minst ett kulturevenemang i veckan. Det är mitt bästa tips: ta del av annan kultur. Bra konst föder bra konst.

Visar du dina texter åt någon innan du skickar dem till förlag?

– Min man. Han är min första läsare och hans uppgift är att jubla. Jag behöver det just då, när texten för första gången är färdig och jag är skör och oövervinnelig på en gång.

Har du blivit refuserad? Hur kändes det och hur gick du vidare efter det?

– Jepp. Det är ju inte särskilt kul, men det är bara att fortsätta. Vilket är alternativet?

Hur debuterade du som författare? Hur gick det till när din första bok blev publicerad?

– Jag debuterade 2014 med Minkriket, den gavs ut av Schildts & Söderströms.

Vad händer med ett bokmanus efter att det har blivit godkänt för publicering? Ändras texten mycket från det första inskickade manuset?

– Redaktörer är guld. De ser alltid problemen och gör texten tusen gånger bättre. Jag har olika redaktörer för mina barnböcker och mina vuxenböcker, ibland har jag flera redaktörer (eftersom böckerna också ges ut av Bonnier Carlsen). Skickliga, professionella läsare är helt, helt avgörande. Jävlar, vad de ser sådant som man inte trodde syntes.

Själva berättelsen ändras egentligen inte, däremot förstärks en del, oviktigt tas bort, ibland är något övertydligt och ibland behöver något förtydligas.

När började du kalla dig för författare? Var det svårt?

– Författare är en titel som jag har stor respekt för. Efter åtta böcker insåg jag ändå att det är fånigt att inte våga kalla sig det.

Har du fått råd eller vägledning av mer erfarna kolleger? Vilka råd har varit värdefullast för just ditt skapande?

– Stephen Kings bok Att skriva formulerar mycket viktigt. Han låter skrivandet vara ett jobb, ett roligt jobb, men något man bara gör utan så mycket krusiduller.

Kan du leva på ditt författarskap? Om inte, hur balanserar du mellan skrivande och annat arbete?

– Jag slutade inte som journalist förrän jag kunde leva på mitt författarskap, eller, kände mig någorlunda trygg med framtida stipendium. Då hade jag också kommit till en punkt där jag hela tiden behövde vara tjänstledig för författarelaterade uppdrag. Det finns en gräns för hur mycket tjänstledighet man kan be om.

Har du fått stipendier eller priser? Hur kändes det? Hur påverkade det ditt författarskap?

– Stipendier är avgörande för att kunna arbeta fokuserat med en text. Priser är överväldigande och mycket bekräftande.

Har du kontakt med dina läsare? Kan man skriva till dig om man har en fråga om dina böcker?

– Jag gör många skolbesök, jag får brev av läsare och har en hemsida där man kan läsa mer om Legenden om ögonstenen och också kontakta mig direkt.

Vilken bok skulle du ha velat skriva?

– Bibeln. Ur kvinnornas perspektiv.

Illustration: Jenny Wiik