När bestämde du dig för att bli illustratör/författare? Vad var det som påverkade ditt beslut?

Jag bestämde mig egentligen inte. Det bara blev så. Tecknat, målat och läst har jag alltid gjort, men mitt första jobb var som grafiker. Min första bilderbok var ett bröllopstal till en vän! Som blev boken Sagan om prinsessan Bulleribång (tillsammans med Hannele Mikaela Taivassalo). Efter det har det bara rullat på. Och tur är det, för jag älskar mitt jobb.

Vad läste du själv när du var barn/ung? 

Jag läste väldigt mycket äventyrsböcker i stil med Greven av Monte Cristo, Ett lejon till sjöss, Skattkammarön och sånt. Tove Jansson och Astrid Lindgren också, såklart. Lite senare läste jag historiska romaner, om Napoleon och Josephine, Henrik XIII som halshögg sina fruar och om Sveriges kung Karl XII och Rysslands Peter den Store som älskade att slåss med varandra. Och Borta med Vinden! Den har jag läst tre gånger.

Hur föds en ny berättelse?

På lite olika vis. Men oftast är det någon som knackar mig på axeln och vill bli berättad. Då ägnar jag tid åt att lära känna karaktären och världen den lever i. Till sist måste jag hitta på någon konflikt som ska lösas, något som ska HÄNDA. Det är det svåraste. Låtsaskompisarna och världarna bara dyker upp av sig själva.

Hur länge tar det från första idén till en färdig bok?

Många år. Nelson Tigertass tog sju år. Mina bilderböcker tar ofta ungefär två–tre år från första idégnistan till färdig bok. Men jag jobbar med flera projekt samtidigt, för att allt ska få ta den tid det tar. Jag litar på att idén växer sig tydlig av sig själv, bara jag ger den tid.

Var kommer alla dina idéer från?

Jag tror att alla människors idéer kommer från ens samlade erfarenheter, både sånt man lagt på minnet och sånt som fastnat utan att man kanske märkt det själv. Som en kompost! Dit lägger man allt man ser, hör, läser, upplever och så får allt ligga på hög och bli till näringsrik mulljord för nya idéfrön. Därför blir jag sällan ledsen om något projekt inte blir av eller om jag skrivit något som ingen ger ut; jag lägger det i komposten för att användas på något annat sätt en annan dag. Jag har funderat en hel del på det här på min blogg www.kreativitetsfysik.com.

Vad har du studerat? Har du haft nytta av det i ditt skrivande/illustrerande?

Jag är medianom och förutom en kurs i typografi har jag nästan inte använt utbildningen alls, utom mina fyra första år i arbetslivet. Men jag fick vänner jag nu samarbetar med. Vi hittar på nya roliga projekt och stöder varandra i arbetet. Det är det bästa jag fått med mig från mina studier.

Har du gått skrivkurser? Vad fick du ut av det?

Egentligen inte. Ja, utom då en en liten distanskurs med tio uppgifter för folkuniversitetet.se för flera år sedan. Det var kul. Jag upptäckte att jag har en egen röst som hörs även om uppgifterna vi skulle skriva var väldigt olika. Det kändes bra!

Hur gör du för att samla inspiration och material till dina böcker? Har du tips på bra övningar?

Jag samlar inte medvetet. Mer än att jag är en nyfiken person! Jag samlar däremot på tid. Tid för mig själv, tid att tänka, tid för saker att gro. Skaffa en låtsaskompis! Det är mitt bästa tips. 

Visar du dina texter åt någon innan du skickar dem till förlag?

Numera visar jag först för min man. Innan jag träffade honom skickade jag till min redaktör innan någon annan fick läsa. Och ibland nu också, beror lite på vem som har tid att läsa precis då när jag känner mig mogen och sprickfärdig och bara MÅSTE får visa för någon. Sen när boken är i redigeringsfasen låter jag ganska många läsa. Det är hemskt att hitta fel när boken redan är tryckt, och fler ögonpar ser fler fel.

Har du blivit refuserad? Hur kändes det och hur gick du vidare efter det?

Flera gånger! Första gången med min allra första bok. Men den tyckte jag om så jag jobbade vidare ändå och skickade till följande förlag. De antog mig på villkor att jag skriver tillsammans med en erfaren författare. Det gick jag naturligtvis med på, för det var mest bildberättandet jag tyckte om. Andra gången refuserade min redaktör en bok jag redan illustrerat halvvägs. Den gjorde jag klar ändå och gav ut själv. Sen har jag en fet roman som inte heller nått ända fram. Min redaktör pekade på ett stort strukturfel i hur berättelsen är uppbyggd, och så fort hon sagt det insåg jag att hon har rätt. Tack och lov att jag inte är så berömd att de låter mig ge ut vad som helst för pengarnas skull! Det måste vara hemskt.

När började du kalla dig för författare? Var det svårt?

Nej, jag har alltid ansett att mitt jobb som illustratör är ett slags författarskap, bara på ett annat sätt. Så ordet författare har bara slunkit med efter att jag börjat göra både text och bild till mina böcker.

Har du fått råd eller vägledning av mer erfarna kolleger? Vilka råd har varit värdefullast för just ditt skapande?

Jag har alltid fått en massa hjälp från alla håll. Jag tycker det är bland det bästa med den här branschen; att alla hjälper och stöttar varandra. Linda Bondestam hjälpte mig mycket i början. Med vad minns jag inte riktigt. Bara att det kändes bra.

Kan du leva på ditt författarskap? Om inte, hur balanserar du mellan skrivande och annat arbete?

Ja, jag lever på det här. Får ihop pengar i form av stipendier, beställningsjobb och uppträdanden.

Har du fått stipendier eller priser? Hur kändes det? Hur påverkade det ditt författarskap?

Stipendierna hjälper enormt. Är otroligt tacksam för att någon ser det som värt pengarna att betala en del av mitt uppehälle. Fantastiskt! I år har jag också fått pris. Det kändes fint, men påverkar mig inte särskilt mycket. Jag stretade på i femton år utan pris men ifjol fick jag ett illustrationspris av Ilon Wiklands stiftelse och Arvid Lydecken-priset för Nelson Tigertass, och det värmde. Men jag strävar till att tänka på priser så lite det går och bara köra på precis på samma sätt som förut.

Har du kontakt med dina läsare? Kan man skriva till dig om man har en fråga om dina böcker?

Jag tycker mycket om att göra skolbesök. Men om man kan skriva till mig? Svår fråga. Jag vill väldigt gärna ha kontakt, men allra helst så att lärarna bjuder in mig via Läscentrum så vi kan ses och prata på riktigt. Det känns meningsfullare för mig än att skrivas.

Vilken bok skulle du ha velat skriva?

Mördarens apa, helt klart! Jakob Wegelius äventyrsberättelse som fick mig att sluta skriva på min Nelson Tigertass, för jag tänkte att här kom den här killen och skrev boken jag drömt om att skriva. Efter några år lyckades jag damma av sig deppigheten och jobba vidare. Och det är jag glad för idag!