Intervju med Tove Appelgren

Tove Appelgren kommer att blogga mera i september, men vi inleder hennes bloggperiod med en intervju!

/Webb-Jenny

Tove Appelgren (illustration: Jenny Wiik)
Tove Appelgren (illustration: Jenny Wiik)

När bestämde du dig för att bli författare/illustratör? Vad var det som påverkade ditt beslut?

När det gäller prosa hände det av en slump. Jag skrev på en helaftonspjäs och pratade med en av mina dramaturgvänner (jag är själv teaterregissör till utbildningen) om att skriva långa texter och frågade om hon hade tips eller trick att dela med sig av. Hon sa att hon för att roa sig själv och hålla kreativiteten levande ofta skrev något smått för sig själv på sidan om det huvudsakliga arbetet. Det tyckte jag lät roligt och så kom ”Vesta-Linnéa och Monstermamman” till. Det kan ännu tilläggas att skådespelet jag egentligen skrev på aldrig blivit uppsatt någonstans medan mitt lilla biarbete alltså blivit hela fem böcker om samma flicka, översatta till elva språk.

Vad läste du själv när du var barn? Vilken var din favoritbok när du själv var barn?

Djuren i Gamla Skogen, Det blåser på månen… Barbro Lindgrens Jättehemligt och Världshemligt, alldeles speciellt.

Hur föds en ny berättelse?

Det svåraste, för mig, med att skapa en ny berättelse är att få själva idéen. Det tar mest tid.

Hur länge tar det från första idén till en färdig bok?

Det beror på men som mest har det gått tre år från idé till hårda pärmar.

Var kommer alla dina idéer från?

Jag snor mina idéer överallt jag kommer åt bara! ”Stjäl det och gör det till ditt” brukar man säga att vi konstnärer sysslar med. Min egen familj (ja, stackars mina barn!), mina vänner och bekanta. Allt funkar.

Vad har du studerat?

Jag är magister i teaterkonst från Teaterhögskolan. Jag är teaterregissör. Dessutom har jag en yrkesexamen i företagande och nu studerar jag psykologi för att kanske ännu få ett till yrke.

Har du gått skrivkurser/konstkurser? Vad fick du ut av det?

Nej, det har jag inte. Jag har gjort några inspirationsföreläsningar för andra, eventuellt blivande skribenter men aldrig gått någon kurs eller utbildning själv. Det skulle nog vara roligt. tror jag.

Hur gör du för att samla inspiration och material till dina böcker? Har du tips på bra övningar?

Lev. Man kan inte studera och teoretisera sig fram till ett författarskap även om studier och teorier kan hjälpa en speciellt när man kört fast. Våga vara intresserad av just det du är intresserad av och gräv där du står. Allt man gör mycket blir man bättre på.

Visar du dina texter/bilder åt någon innan du skickar dem till förlag?

Jag är hysteriskt social jämfört med andra författare jag känner och tvingar alla i min närhet att läsa allt jag skriver. Ibland alldeles för tidigt.

Har du blivit refuserad? Hur kändes det och hur gick du vidare efter det?

Jag har blivit delvis refuserad när en bok planerats att komma ut på flera förlag samtidigt (i det här fallet i tre länder och på fyra språk) och ett språkområde sedan backat ur. Eftersom orsaken som angavs var att den boken inte passade in förlagets färdiga åldersfördelningsmall var jag inte helt förstörd (vilket jag annars varit) utan kanske till och med lite kaxig över att ha skrivit en annorlunda bok. Men jag har haft hemska arbetsprocesser, så att när väl boken har varit färdig så har jag varit bara lättad och utmattad, inte alls glad. Så ska det inte vara, tycker jag.

Hur debuterade du som författare? Hur gick det till när din första bok blev publicerad?

Jag levererade (efter ett telefonsamtal) manuset till ett förlag, stämde möte om texten med förlagschefen, kom till mötet och fick höra att texten aldrig nått hen. Efter några minuter hittades den ändå på skrivbordet och jag fick vid ett senare tillfälle veta att den blivit antagen och att man sökte en samarbetspartner på finska. På så sätt träffade jag Salla Savolainen (numera Kontio) som illustrerat mina Vesta-Linnéa-böcker.

Vad händer med ett bokmanus efter att det har blivit godkänt för publicering? Ändras texten mycket från det första inskickade manuset?

Det beror på. Allra mest gör jag strykningar.

När började du kalla dig för författare? Var det svårt?

Jag hade varit teaterregissör och dramatiker ett tag då redan då min första bok kom ut, så det var nog inget dramatiskt med det. En bok är liksom ett löfte, efter två publicerade böcker kändes det sant.

Kan du leva på ditt författarskap? Om inte, hur balanserar du mellan skrivande och annat arbete?

Jag lever på mitt författarskap om jag inkluderar dramatiken jag skriver och de arbetsstipendium jag fått av Svenska Kulturfonden och Finlands Svenska Författareförening. Bokförsäljning går det tyvärr inte att leva på. Bilderboksförfattare delar pengarna emellan sig, så det blir inte så mycket.

Har du fått stipendier eller priser? Hur kändes det? Hur påverkade det ditt författarskap?

Arbetsstipendierna har bytt allt för mitt prosaförfattarskap. För mitt hörspel ”Drottningen av Hämnd” fick jag BBC Newcomers Award för ganska länge sen, senare har jag fått Stina Krook-stipendiet och nu i våras Längmanska stiftelsens pris. Det känns underbart att få bekräftelse! Det är pur glädje som bär långt. Jag är så tacksam.

Har du kontakt med dina läsare? Kan man skriva till dig om man har en fråga om dina böcker?

Det skulle vara mycket roligt att få läsarbrev! Ibland kommer föräldrar till barn som gillar mina böcker och säger det, men mer sällan barnen själva.

Vilken bok skulle du ha velat skriva?

Jag skulle vilja kunna teckna tillräckligt bra för att göra skämtteckningar. Jag avundas den sortens slagkraftighet och humor och förmåga att låta ett politiskt fenomen t.ex utkristalliseras i en enda ruta.

Vilka fem böcker i din genre skulle du rekommendera att man läser?

Barbro Lindgrens Jättehemligt, ”Mamma borta” av Chris Haughton, Tove Janssons ”Farlig Midsommar”, gärna en av mina böcker och Eric Linklaters ”Det blåser på månen”.

Har dina böcker blivit översatta? Till vilka språk? Hur kändes det?

Det är en ynnest att bli översatt. Vesta-Linnéa-böckerna är översatta till finska, norska, danska, rumänska, polska, urdu, hindi, ryska, tyska, kinesiska, engelska i Indien… Min lilla flicka bor i bokhyllan hos ett barn i Pakistan. I Oslo. I St. Petersburg… Det känns helt otroligt.

*

Frågorna är sammanställda av Maija Hurme

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *