Det här var Petras önskemål. Hon är tio år gammal.

Så vill jag ännu säga något om Riktiga familjemedlemmar versus andra. Jag lever alltså i en nyfamilj och har sju barn. De är alla mina riktiga barn. Jag älskar dem som mammor älskar sina barn. Några har jag fött och några är mina presentbarn. Inte plast-, inte styv-, inte bonusbarn. Presentbarn.

I och för sig kunde man säga det om alla i skocken; barn är ju en gåva helt oberoende av hur man får dem. Mina barn har också alldeles riktiga föräldrar. En del av dem har till och med fler än två och alla har de olika sammanhang utanför vår jättefamilj.

Vi föräldrar och barn är alltså riktiga sen är det en helt annan fråga hur banden mellan de olika familjemedlemmarna ser ut. Vi har band av många sorter. Biologiska, adoptionsband, band mellan halvsyskon, till styvbarn och -föräldrar… Jag tar personligen inte illa upp om någon vill veta hur det kommer sig att vi har barn så det räcker till flera beachvolleylag med avbytare men jag skulle önska att vuxna människor skulle låta bli att intervjua mina barn om saken. Vad barn talar sinsemellan om med varandra är deras egen sak. Vi har också en deal med ungarna; att vi vid behov är mamma och pappa och att barnen verkligen inte behöver redogöra för vilt främmande människor om genetik och blodsband. De får själva berätta det de vill men de behöver inte.

Jag har varit med om att en vuxen människa på ett café där vi var med merparten av våra ungar, inför dessa ville diskutera vem som månne är ”riktig” och vem som inte är det. Jag hade tillslut god lust att fråga om barnet som stod mellan honom och hans hustru verkligen var hans riktiga men jag behärskade mig. Det här är inte någon principfråga (annars än att man ju kan har som princip att idka lite folkvett och respekt för barn) utan handlar om att inte utsätta barn för konfrontation med de förluster som kan finnas bakom en lite ovanligare familjekonstellation. För vad gör du sen när ett barn svarar ”Min biologiska mamma är död, om det var det du ville veta?”. Har du verktyg att bemöta allt vad det innebär för det barnet?

Jag har full förståelse för nyfikenhet, jag är själv en mycket nyfiken person men det är en impuls som går att tygla. Men man får gärna fråga mig hur tivolit vi har riktigt är uppbyggt. Vem är en riktig förälder? Jag ser det så här, med erfarenhet av mer än en generation av adoption tex. Den som älskar och tar hand om dig är en riktig förälder. Så enkelt är det. Biologiska band är inte alls irrelevanta, kunskap om rötter och kontakt till dem är viktigt. Men den som älskar och tar hand om. Den är en riktig förälder.

Det här var några av mina käpphästar i en rätt oaristotelisk dramaturgi och här tar mitt sommarprat slut. Den sista låten är Morgan fem års. Han gillar att dansa till den.

*

Det här var sista delen av Tove Appelgrens sommarprat som vi publicerat som följetong på bloggen.