Aprils månadsbloggare är illustratören Cara Knuutinen!
När bestämde du dig för att bli illustratör? Vad var det som påverkade ditt beslut?
Att bli illustratör var en dröm jag hade redan som barn. Under lågstadiet funderade jag visserligen en tid på att bli veterinär, men illustrerandet vann, och det har jag inte ångrat en dag. Jag har studerat på Konstindustriella högskolan och utbildat mig till lärare i konstfostran, men jag visste redan under studierna att det är barnboksillustration som jag vill jobba med. Det var ett större illustrationsprojekt, som jag fick under studietiden, som fick mig att märka hur mycket jag älskar det här yrket. Jag jobbade en tid som konstlärare, vilket var jättetrevligt, men att ha, eller ta emot, ett stort illustrationsprojekt samtidigt som man jobbade heltid, var tidsmässigt svårt. Illustrationsprojekten till läromedel är ofta ganska arbetsdryga och har en strikt deadline vilket gör att man inte riktigt vill hinna med ett annat jobb vid sidan om. Så efter mammaledigheten bestämde jag mig för att satsa på illustration. Jag vikarierar dock en del vid sidan om illustrerandet och det har fungerat jättebra. Dessutom har jag haft nytta av båda yrkena i bådadera jobben.
Vad läste du själv när du var barn? Vilken var din favoritbok när du själv var barn?
Jag har alltid älskat bilderböcker. Som barn var mina favoriter ”Grisen som blev glad”, Tove Janssons ”Hur gick det sen” och Elsa Beskows böcker. Jag älskade även att titta på Rudolf Koivus, Arthur Rackhams och John Bauers bilder. Vi läste både svensk- och finskspråkiga barnböcker i mängder, klassikers, sagor och grekiska mytologier. Astrid Lindgrens böcker, Sagan om ringen och Narnia hörde och hör fortfarande till mina favoriter.
Hur föds en ny illustration?
Redan då jag läser manuset börjar jag se en massa bilder och börjar fundera på hurdana bilder man kunde rita till den, i vilken stil och med vilken teknik. Efter att jag läst manuset flera gånger, gör jag en storyboard på hela berättelsen där jag försöker växla med olika sorters kompositioner och perspektiv. Efter det börjar jag skissa på bilderna. Det som jag tycker är viktigt, är att bilderna, förutom stöder texten, även lever ett eget liv och innehåller något nytt, sådant som inte nämns i texten. De ska ge en extra krydda till helheten, något som väcker intresset och nyfikenheten att studera bilderna.
Jag ritar mina bilder för hand och gör dem alltid 20-50% större än vad de blir i boken. På så sätt är det lättare att rita små detaljer etc. Det är planerandet och ritandet av skisserna som tar den största tiden. Man söker inspiration och idéer från böcker, tidningar, nätet och naturen; ja nästan varifrån som helst. Såklart kan även manusets innehåll påverka var du söker inspiration. Till boken ”Saga Blom och djungelspöket” var Kaisaniemis botaniska trädgård en stor inspirationskälla.
Då alla skisser är färdiga, målar jag de slutgiltiga bilderna. Jag använder främst akvarellfärger. Med åren har jag lärt mig exakt vilka färger, penslar, pennor och papper känns bäst för mig. Ibland hittar man någon ny skatt i materialväg som ger en massa inspiration.
Hur länge tar det från första idén till en färdig bok?
Att illustrera en bilderbok på 32 sidor tar för mig 3-6 månader. Det beror mycket på hur detaljrika bilderna är. Då jag ritade Saga Blom-böckerna så tog ritandet extra länge eftersom bilderna skulle innehålla en massa växter vilka skulle ritas realistiska. Det behövdes ganska mycket förhandsstudier om växterna, hur de ser ut och var de växer. Efter att man skissat och målat de slutgiltiga bilderna, så ska de ännu skannas och färggranskas. Sedan ska layouten till boken göras vilket även tar sin tid. Allt som allt tar det minst 6 månader. Ofta har man flera projekt samtidigt på gång, vilket gör att man inte kan koncentrera sig enbart på bilderboken, hur mycket man än skulle vilja det. Detta förlänger tiden ännu mer.
Var kommer alla dina idéer från?
Mina idéer kommer varifrån som helst, från en bild, naturen, en händelse, ett föremål… Plötsligt bara ploppar den fram. Ibland kan man vara i lås med en bild, alltså hur den ska ritas, då måste man bara ha tålamod och vänta. Lösningen brukar hoppa fram då man minst anar. För mig brukar det ofta hända då jag är ute och går och tänker på något helt annat. Plötsligt vet man bara hur bilden ska se ut. Det är fantastiskt.
Vad har du studerat? Har du haft nytta av det i ditt skapande?
Jag har studerat på Konstindustriella högskolan på linjen konstfostran. Jag är alltså till utbildningen bildkonstlärare. Under studierna läste vi konsthistoria samt jobbade med en massa olika konsttekniker såsom fotografering, film, målning, grafik, ritning och skulptur. Jag specialiserade mig på barnkultur, barnböcker och illustration. Så jovisst, har jag haft stor nytta av mina studier. De pedagogiska studierna och lärararbetet har varit till nytta speciellt vid illustrerandet av läromedel. Men såsom i alla arbeten så lär man sig hela tiden något nytt. Det är nog främst genom att illustrera flera böcker som man får erfarenhet och lär sig bättre att se helheten, redan i ett tidigt skede.
Varje illustrationsprojekt är som ett nytt äventyr, där man måste prova sig fram, söka rätt stämning, rätta färger och rätt komposition. Det här är ett yrke där man aldrig är helt färdigtutbildad. Och det är just det som är så roligt.
Visar du dina texter/bilder åt någon innan du skickar dem till förlag?
Jag visar alltid mina skisser till redaktören och författaren innan jag gör det slutgiltiga bilderna. Helt i början av planerandet, då jag är väldigt inne i arbetsprocessen och lite söker stil och helhet så vill jag inte visa bilder, men senare då skisserna börjar bli klara, visar jag dem och diskuterar gärna med illustratörsvänner och med författaren. Jag har illustrerat flera böcker som Anna Gullichsen har skrivit, så med henne diskuterar och planerar jag mycket under hela illustrationsarbetet, alltså redan då jag börjar planera bilderna. Vi är även en grupp illustratörer som träffas så där halft regelbundet. De träffarna är jätte viktiga och givande. Vi ger varandra feedback, råd, stöd, och inspiration.
Hur gör du för att samla inspiration och material till dina böcker? Har du tips på bra övningar?
Jag kan få inspiration lite varifrån som helst. Man ska vara öppen för idéer och titta runt sig. Man vet aldrig varifrån man kan hitta den nya varelsen till en bok: på stan, i metron, på stranden eller i en trädgren…
Jag lånar eller köper en hel del barnböcker. Om jag är på resa så går jag alltid till bokhandeln och så fotar jag sådant som jag kan ha nytta av i illustrationsarbetet. Jag samlar på material som jag kan använda i bilderna. Och så googlar jag mycket. Varje gång jag hittar en bild som tilltalar mig, så sparar jag den. Jag har flera minnesstickor fulla med bilder. Det är jättepraktiskt att kolla bland dem, speciellt då jag illustrerar läromedel, eller då jag söker inspiration. Andra illustratörers bilder kan också ge inspiration. Till mina stora illustratörsfavoriter hör Edmund Dulac, Arthur Rackham, John Bauer, Eva Eriksson, Pija Lindenbaum och Rebecca Dautremer.
Har du blivit refuserad? Hur kändes det och hur gick du vidare efter det?
Jag har en gång skickat in ett manus. Det kom så långt att man bad mig skriva om det ett antal gånger, men sist och slutligen blev det refuserat. Det kändes verkligen inte roligt, men man lärde sig av processen. Efter det har jag främst hållit mig till att illustrera andras texter. Men jag drömmer om att en dag komma ut med en barnbok som jag också skrivit.
Hur gick det till när din första bok blev publicerad?
Mitt första illustrationsprojekt var ”Nallekerhon esikoulu”. Det var en förskolebokserie på 12 böcker samt en massa rekvisita till den, såsom planscher, små bilderböcker, spel och kort. Det här projektet gjorde jag under studietiden. På skolans infotavla hängde en lapp var man sökte en illustratör. Jag skickade in provbilder, såsom det ofta brukar göras i läromedelprojekt. Jag blev såklart jätteglad då jag hörde att jag blivit vald. Genom författaren fick jag även andra stora läromedelsillustrationsprojekt. Mitt första bilderboksprojekt var ”Piilolaakso”, förf. Pamela Mandart (”Den hemliga dalen”). Författaren hade sett mina illustrationer och ville att jag skulle illustrera hennes manus. Boken kom ut 2007 på Schildts.