Lucka 14

fibuljul_luck14

Ingredienser: grisarna (alla), barnen, en tronsal, ett brummande i fjärran, siffran 22

Lucka 14 av Henrik Huldén

Elden i facklorna dämpades, folket i tronsalen tystnade, omärkligt uppstod en öppning, en gång mellan dörren och tronen, nyfikna ansikten vändes mot dörren, som öppnades långsamt. Ingenting hände. Sekunderna gick. Någon hostade sakta.

Då syntes Viktor i dörren, han tvekade, såg sig omkring tog sedan snabbt några steg och försvann bland de andra i salen. Nu hördes sång och vår Sankta Grisinna steg in genom dörren följd av oändliga rader av grisar i olika färger tågande in under sång mellan väntande rader av kåpor. Lukten av grissvett slog in som en tryckande vind genom salen. Sjungande grisar, spräckliga, ljusröda, större och mindre, grisar i rosenträ, stål, marsipan, keramik och akrylplast, grisar från stior och gårdar, från städernas kök och salonger, grisar från matbord, från bokhyllor, skyltfönster, skåp och vitriner, blänkande grisar i glas och en spargris med springa på ryggen, festklädda grisar och grisar med klumpar av lera i pälsen. Grisar från grannbyn och grisar som vandrat i veckor på vägen stegade fram bakom Vera tills gången var packad med grisar. Salen blev fylld och de sista blev tvungna att stanna i dörren.

Vera steg upp på den mörkröda tronen och vände sig om. Viktor som tagit sig närmare tronen blängde på Vera. Sången var slut. Alla väntade på vad som nu skulle hända.

Genom ett valvfönster hördes långt borta ett brummande ljud. Borta vid godisaffären stod brandbilen kvar hos Herr Gul. Rester av pepparkakshus och pastiller låg spridda i fönstret. Rökslingor sipprade ut genom dörrspringan. Brandlukten sved.

–Jag bara snubblade… sade Herr Gul till en frågande brandman medan han såg inåt gränden på spåren av smulor och socker som visade vartåt de fräcka små liven försvunnit med nyckeln.

När brandbilen körde iväg från den svartnade godisaffären såg man en pojke som sprang över torget. Jo, det var Julian. Han ville veta varför hans vänner var borta från skolan. Julian såg inte godisaffären och inte Herr Gul, han sprang in på gatan som hade fått namn efter greve Per Brahe fram till 22 där Vera bodde, men där var det tyst.

Julian kände en stickande grislukt som kom över torget, samtidigt hördes ett ljud, som om någonting flög genom luften.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *