Ingredienser: grisen, G.R.I.S., barnen, tronsalen, något ramlar, brummandet blir högre, tillfångtagen

Lucka 15 av Harriet Abrahamsson

Sången i salen hade tonat ut och allas blickar var riktade mot Vera. Då steg en rödklädd gris med brett rött sidenband runt magen upp och ställde sig intill Vera och började tala.

-Vissa har rest långt för att vara här i kväll. Endel kommer från bondgårdar och slakthus, andra från roligare ställen som leksaksaffären eller polkagrisfabriken i utkanten av stan. Men vi har alla samlats här för att fira ljusets och hoppets fest och för att minnas grisarnas historia. Se Grisinnan.

Vera rodnade.

-Griskronan är rund som vår grisejord, fortsatte grisen. Kronans öron ska påminna oss att lyssna till det vi måste höra genom världens mörker och larm. Vi vet att grisarna har en viktig uppgift här.

Vera hade aldrig känt sig så viktig och betydelsefull. Hon förstod inte helt vad det handlade om, men oerhört fint och stort verkade det.

-Låt oss nu sjunga ”Glädjen eder över knorren” för Grisinnan – hon som bringar ljus och hopp i mörkret, sade den rödklädda grisen.

Alla i salen reste sig och den officiella delen av festligheterna verkade vara över.

-Ljus och hopp! Ropade en gris och blåste en fanfar i en gyllene trumpet.

Alla i salen tog två skutt och en gammal gris med violin hasade fram och ställde sig på andra sidan Vera. Grisen skuttade lamt med axlarna och Vera visste inte helt vad hon skulle göra så hon tog också ett hopp så griskronan halkade på sned. Viktor som suttit och surat kunde knappt hålla sig för skratt.

Just då såg Vera de två blåblänkande sidengrisarna från torget tränga sig genom folkmassan fram mot tronen. De verkade inte ha tagit festhumöret med sig. Ett oroligt mumlande spred sig i salen och det brummande ljudet som tidigare hade hörts på avstånd hade nu kommit närmare.

-Det här är inte rätt tillfälle… försökte den rödklädda grisen bredvid Vera.

-Vi kan inte vänta, sade Sidengrisen andfått. Eftersom alla grisar i trakten samlats för Grisinnefesten måste vi utnyttja tillfället att tala till dem. Dessutom är det här ingen äkta Grisinna, sa sidengrisen högt och stirrade vasst på Vera med sina små grisögon.

Ett sus gick genom salen.

-Hon är ett vanligt barn, sa sidengrisen kort. Inte utvald av oss.

-Det är inte hennes fel, skyndade den andra grisen att nöffa. Hon råkade få tag i den Blå Nyckeln och så gick det som det gick.

Vera märkte att alla tittade på nyckeln hon hade haft i sin hand genom hela ceremonin. Det var som om nyckeln blev tung av alla blickar och ramlade i golvet ur handen på henne. Viktor fick tillbaka rädslesmaken i munnen när mumlet i salen tilltog.

-Lugna er, sa Sidengrisen och tog upp nyckeln. Nu råkade det vara en flicka som använde nyckeln. Hon sjöng en sång och blev årets Grisinna, det är inte så farligt. Men vi vet alla att en ytterst farlig man är ute efter den. Skulle det ha varit han som vridit om nyckeln i låset och börjat tänka och fantisera fritt kunde han ha trollat fram mycket ont. Det får inte hända. Det första han skulle förstöra är G.R.I.S.

Två grisar i grå uniformer stånkade fram till tronen. De var enorma, svettiga och den största spände ögonen i Vera.

-Du är tillfångatagen, flåsade han. Vera kände hur hon blev torr i munnen och hur det fladdrade i bröstet. Utan att vilja det sökte sig hennes blick till Viktors. Han såg genast ner.