MERA 2025 är för tillfället hos tryckeriet! Visste du att Fibul har gett ut MERA sedan 2018? Alla tidigare nummer finns att läsa här på vår webbsida.
Medan du väntar på att få läsa MERA 2025 kommer här ett smakprov från MERA 2024: Karin Erlandsson skriver om hur det är att skriva lättläst. Illustrationen är av Nadja Andersson.
LÄTTLÄST SVÅRSKRIVET
Kort och koncist, skrev min förläggare Hilma Olsson på förlaget Hegas, är inte detsamma som lättläst. I ett missriktat försök att renodla hade jag tagit bort sambandsord, tankar, känslor, gestaltning och förklaringar. Texten blev så betydelsemättad att den blir tungläst. Så det manus jag skrev baserat på mina fördomar om lättläst, fick jag fick göra om och göra rätt, och det har sannerligen inte varit lätt.
En lättläst bok ska innehålla allt det som andra böcker innehåller. Ett persongalleri med karaktärer som känns rimliga för läsaren, miljöer som fungerar, spänning, känslor, dramatik och lugnare passager.
Hegas är Sveriges äldsta förlag specialiserat på just lättläst. De pratar konsekvent om en målgrupp barn som är läsutmanad och läsovillig. Här finns en tydlig skillnad mot det finlandssvenska förlaget LL-center. På deras hemsida nämns också ”personer med funktionsnedsättning, invandrare och gamla personer”.
Det är alltså delvis olika målgrupper det handlar om. Man kan inte dra alla i behov av lättläst över samma kam, och ve dem som automatiskt blandar ihop lättläst med pedagogisk verksamhet. Lättlästa böcker ska finnas till i sin egen berättelses rätt, precis som alla böcker.
För läsutmanade barn ligger läskunskapen inte i fas med den övriga mognaden. En lässvag trettonåring behöver böcker för trettonåringar, men böckerna hen klarar av är riktade till sjuåringar. Då är det klart att läsningen inte tar fart, böcker är alldeles uppenbart barnsliga.
Några skillnader finns mellan att skriva ”vanligt” och lättläst, men skillnaderna är framför allt av mer teknisk karaktär. Till exempel ska layouten förenkla läsningen, en rad ska inte börja på en sida och sluta på nästa. Då en mening tar länge att läsa, blir det för svårt om en mening börjar på en sida och slutar på nästa.
I samband med lättläst nämns ofta att rätten till text är en demokratifråga. Kan barnet inte läsa, kommer hen som vuxen ha svårt att ta till sig ett samhälle som förutsätter avancerad läsförståelse.
Men inte skriver jag lättläst med demokratifrågan som drivkraft. Jag hoppas att det läsande barnet ska försvinna in i berättelsen och tänja sin världsbild, så där som litteratur kan göra då den är som bäst.
