Toves sommarprat blir bloggföljetong – Del ett

Eftersom september är Tove Appelgrens bloggmånad kommer vi nu att publicera hennes uppskattade sommarprat (som sändes 12 augusti 2014) som sjudelad bloggföljetong här på FIBUL-webben. Musiken som Tove refererar till i radioprogrammet kan man lyssna på via Spotify.

Här följer Del ett, eller INTRODUKTIONEN:

*

Ibland tänker jag att den generation jag tillhör (jag är född 1969) är så utbränd, deprimerad och överbelastad för att vi är den första generationen som har en mer generationsgenomsyrande kunskap om psykologi. Det är bra i sig, det ifrågasätter jag inte alls (och snart förstår ni varför), men det betyder också att vi inte kan värja oss från att förstå eller i alla fall försöka förstå inte bara oss själva och våra barn utan dessutom vår föräldrageneration som blivit vuxna under helt andra premisser, intressen och kunskap. Våra barn kommer förhoppningsvis att ha åldrande föräldrar med en ganska god självkännedom, vilken är nyckeln till snart sagt allt. Men vår generation befinner sig i en brytningspunkt, i kläm mellan våra barn som givetvis inte kan förstå sig själva ännu och våra föräldrar som levde i en värld där andra saker var viktigare. Och så ska vi då utvecklas själva också. När vi har tid. Att vi vet, för det har vi läst i varje tidskrift sen femton år tillbaka, att man bara kan förändra sig själv inte någon annan, gör att vi slår knut på oss själva för att passa in i våra liv med våra nära och kära och passa våra arbeten, om vi är lyckliga nog att ha ett sådant.

Jag heter Tove Appelgren; regissör, författare och dramatiker samt psykologiestuderande och jag har flera käpphästar som behöver rastas, det har var bara den första. Musiken har jag valt enligt hur jag associerar mina sju barn (eller hur de själva gör det) till vissa låtar. Helt fantasilöst från den äldsta (21) till den yngsta (5).

*

I morgon publiceras Del två av bloggföljetongen!

/Webb-Jenny