Kategoriarkiv: Samhälle

Öppet brev till kulturchefen på Hufvudstadsbladet

I årets upplaga av Bokextra finns inte en enda finlandssvensk barn- eller ungdomsbok omnämnd i ord eller bild förutom i annonserna. Samtliga bilderböcker, mellanåldersböcker och ungdomsböcker är fullständigt osynliga i vad som kan räknas som Svenskfinlands stora litteraturbilaga.

Vi i FIBUL ifrågasätter starkt Hufvudstadsbladets vinkling. Det är mycket olyckligt att en stor, livskraftig och högkvalitativ del av den inhemska svenskspråkiga litteraturen på detta vis tigs ihjäl.

Undertecknas av: Henrika Andersson, Katarina von Numers-Ekman, Mia Franck, Linda Bondestam, Maria Turtschaninoff, Nora Strömman, Tove Appelgren, Malin Klingenberg, Harriet Abrahamsson, Jenny Wiik, Cara Knuutinen.

Toves sommarprat blir bloggföljetong – Del ett

Eftersom september är Tove Appelgrens bloggmånad kommer vi nu att publicera hennes uppskattade sommarprat (som sändes 12 augusti 2014) som sjudelad bloggföljetong här på FIBUL-webben. Musiken som Tove refererar till i radioprogrammet kan man lyssna på via Spotify.

Här följer Del ett, eller INTRODUKTIONEN:

*

Ibland tänker jag att den generation jag tillhör (jag är född 1969) är så utbränd, deprimerad och överbelastad för att vi är den första generationen som har en mer generationsgenomsyrande kunskap om psykologi. Det är bra i sig, det ifrågasätter jag inte alls (och snart förstår ni varför), men det betyder också att vi inte kan värja oss från att förstå eller i alla fall försöka förstå inte bara oss själva och våra barn utan dessutom vår föräldrageneration som blivit vuxna under helt andra premisser, intressen och kunskap. Våra barn kommer förhoppningsvis att ha åldrande föräldrar med en ganska god självkännedom, vilken är nyckeln till snart sagt allt. Men vår generation befinner sig i en brytningspunkt, i kläm mellan våra barn som givetvis inte kan förstå sig själva ännu och våra föräldrar som levde i en värld där andra saker var viktigare. Och så ska vi då utvecklas själva också. När vi har tid. Att vi vet, för det har vi läst i varje tidskrift sen femton år tillbaka, att man bara kan förändra sig själv inte någon annan, gör att vi slår knut på oss själva för att passa in i våra liv med våra nära och kära och passa våra arbeten, om vi är lyckliga nog att ha ett sådant.

Jag heter Tove Appelgren; regissör, författare och dramatiker samt psykologiestuderande och jag har flera käpphästar som behöver rastas, det har var bara den första. Musiken har jag valt enligt hur jag associerar mina sju barn (eller hur de själva gör det) till vissa låtar. Helt fantasilöst från den äldsta (21) till den yngsta (5).

*

I morgon publiceras Del två av bloggföljetongen!

/Webb-Jenny

Idrott och läsning

När jag utbildade mig till modersmålslärare vid PF i Vasa talades det om att man måste få fotbollspojkarna på klasslärarlinjen att förstå hur viktigt det är med läsning. Att jag minns det så tydligt har en speciell orsak.

FIBUL:s sekreterare Katarina Von Numers-Ekman har skrivit en kolumn i Västra nyland om hur vi förhåller oss till idrott och läsning. Läs hela texten här!

/Jenny

Män som skapar barn- och ungdomsböcker?

För ett par veckor sedan publicerade ÅU:s kulturblogg en kort text som i sin enkelhet gick ut på att fråga hur det kommer sig att det är så få män med i FIBUL. Det finns en just nu för att vara exakt. Kulturbloggen hade också hittat en av våra medlemmars, Maria Turtschaninoffs tre år gamla blogginlägg  och kolumn (i Västra Nyland 2009, som jag tyvärr inte kan länka till) där samma fråga tas upp.

Det är en bra fråga. Hur kommer det sig att det är så få män som skapar barnlitteratur i Svenskfinland? I Sverige där fältet är större finns förstås ett större antal män som skriver och illustrerar, men kvinnor kan antas vara i majoritet där också.

Kulturbloggen frågar ifall det kan vara så att barn- och ungdomslitteratur inte är fint nog för männen?

I olika kommentartrådar på Facebook kom det fram försök till att analysera och svara på frågan. Barnlitteraturens låga status kan mycket väl vara en sådan sak som är förknippad med kvinnlig majoritet bland författare och illustratörer. Barn har en längre tid ansetts vara kvinnors ansvar och domän. Samtidigt finns det inte mycket pengar i branschen, och vill man nå de högsta höjderna när det gäller litterär eller konstnärlig uppskattning gäller det att skapa för vuxna. Men det finns ju undantag, t.ex. är Tove Jansson en sådan författare och konstnär som får mycket uppskattning för just sin konst för barn, i varje fall i dagens läge.

Men är det så att män alltid rör sig dit det finns pengar och prestige? Det skulle säkert många män protestera mot. Historiskt, och internationellt sett finns många manliga barnboksskapare, de har ju till och med varit i majoritet förr. Men var är männen alltså, och just i förhållande till den finlandssvenska barnlitteraturen? Det är inte ett nytt fenomen att det är mer kvinnor som skriver och skapar för barn, det har också varit ett sätt för kvinnor att synas inom litteraturen.

När det gäller finskspråkig barnlitteratur finns fler män. Men frågan är också: är mansbristen ett problem? De kvinnor som skapar barn- och ungdomslitteratur skapar redan mångsidig och högt stående litteratur. Men alltid kan det finnas fler, både män och kvinnor (och representanter för andra kategorier också för den delen)!

/Jenny