I oktober kommer barnboksillustratören Maija Hurme att bidra med blogginlägg på FIBUL-webben. Maija Hurme har illustrerat böckerna Under täcket (Schildts & Söderströms 2012), Fladdermuspojken (Schildts & Söderströms 2014) och Lasten oma vuosikirja (Lasten keskus 2014).

Men vi börjar som vanligt med en intervju!

När bestämde du dig för att bli illustratör? Vad var det som påverkade ditt beslut?

Jag har jobbat som journalist, layoutare och grafiker på olika tidningar, och alltid nu som då smugit in illustrationer till texter som varit svåra att bildsätta med fotografier. När jag var föräldraledig med vårt första barn började jag skriva och rita på olika egna bilderboksmanus. Ungefär då hade Schildts också sin stora barnbokstävling, och det blev en bra deadline att skriva till den. Just det manuset var helt fruktansvärt dåligt, nu så här i efterhand kan jag medge det, men en del av bilderna tycker jag fortfarande om, till exempel den här bilden nedan, med den lilla clownen Nysen.

Vad läste du själv när du var barn? Vilken var din favoritbok när du själv var barn?

Vi var en finskspråkig familj i en svenskspråkig by. Hemma läste vi finska böcker som till exempel Maikki Harjannes Minttu-böcker. (I år träffade jag Maikki Harjanne live! Hon ser precis ut som mamman i böckerna, och är en jättehäftig person…) En bok vars bilder jag speciellt kommer ihåg var Olipa kerran. Klassillisia satuja, med bilder av Björn Landström. Bilderna, speciellt till sagan om den lilla sjöjungfrun, är magiska. Detaljerna, det lite stela i kompositionen. Och hästbilderna!

Hur föds en ny illustration?

Om jag har en färdig text så läser jag den och låter den sjunka in. Sedan börjar jag skissa på allt från karaktärer till miljöer, i blyerts. En illustration i en barnbok är en del av en berättelse, det är inte bara en enskild bild. Den berättar också sådant som inte finns i texten, ibland berättar den faktiskt något helt annat, det kan finnas en parallell berättelse inbakad i bilderna, eller en motsättning som barnet ser. Det allra största arbetet ligger i planeringen. När skisserna är klara, ritar jag dem rent på bra akvarellpapper, och börjar måla med täckfärger. Det kan ta upp till en vecka att måla en invecklad bild med många detaljer (till exempel tamburbilden i Fladdermuspojken här under). Ljus, skuggor, ytor, miner, allt måste stämma med det jag vill berätta. När jag är färdig känns det som om bilden lever, att jag (och förhoppningsvis läsaren) kan gå in i den. Bilderboksforskare talar om att uppslagen är som scener som barnet går in i, och det försöker jag tänka på när jag ritar. Jag är både scenograf, kostymör , sminkör och regissör.

Hur länge tar det från första idén till en färdig bok?

Vi presenterade Fladdermuspojkens första skiss för förlaget under bokmässan i Helsingfors 2012, och texten hade kommit till kanske en månad tidigare, alltså i september det året. Boken kom ut i maj i år, 2014. Och den här gången var processen faktiskt rätt så snabb… Det är en en långsam branch, inget för otåliga håsapellar. Alltså egentligen inget för mig, som är van vid tidningsbranchens snabba tidtabeller. Men jag har fått lära mig tålamod.

Var kommer alla dina idéer från?

Idéerna till böckerna har kommit från vår vardag, sådant vi varit med om, något barnen sagt, något vi kommer ihåg från vår egen barndom, om hur det är att vara barn. Det är Anssi Hurme, min man, som skriver, men vi diskuterar idéerna tillsammans. Idéerna till bilderna kan komma från miljöer i min närhet, från filmer jag sett, grejer på ett loppis, allt omkring mig. Ibland kommer idéerna av helt praktiska orsaker. I tamburbilden ovan ville jag visa både familjen i tamburen och Fladdermuspojken i trappuppgången. Kompositionen där man ser igenom väggen var praktisk, men när jag jobbade med den en längre tid började den kännas magisk. Den ger tittaren en superhjälteegenskap, att kunna se genom väggar.

Vad har du studerat? Har du haft nytta av det i ditt skapande?

Jag har inte studerat konst på högskolenivå. Jag gick ett bildkonstbetonat gymnasium i Vasa, men efter det kom jag inte in på Konstindustriella högskolan. Då blev det journalistik i stället. Bristen på formell utbildning har lett till att jag som illustratör är något som kallas autodidakt, självlärd. Länge tänkte jag att det betyder att jag är dålig, helst skit faktiskt. Numera ser jag det som en styrka att jag klarade av att utbilda mig själv. Jag gick kurser i oljemålning, ritade levande modell, kollade in tutorials och tusentals bloggar på nätet. Och så ritade jag massor, hela tiden. Nätverk av andra illustratörer är också bra, man kan lära sig av varann och ge ett kollegialt stöd. En negativ sida med att jag inte studerat, är att studietiden för många illustratörer är den tiden då de hittar sin stil. Jag svävar ännu, jag kan prova på allt möjligt och känner en glädje i det. Men som illustratör borde man, för igenkänningens skull, troligen vara lite mer begränsad stilmässigt. Det finns andra som byter stil också, och det är tillåtet och önskvärt att utvecklas. I fjol gick jag en halvårig utbildning på HDK, Göteborgs Universitet, den hette Bilderböcker för barn. Kursen var inriktad på både text och bild, och den gav mig mycket. Det var inte bara lärarna som var bra, utan också hela klassen som bestod av svenska och danska illustratörer, animatörer, bokstavsritare… Den kursen rekommenderar jag varmt åt alla som är intresserade av branschen.

Hur gör du för att samla inspiration och material till dina böcker? Har du tips på bra övningar?

Man behöver tid, plats, och ro. Ett tomt papper och färger, ingen stress, så kan det dyka upp en figur som blir till något. Gå på en promenad eller en konstutställning mitt på dan. Sitt på ett café och lyssna på människor. Gå till simhallen, sportplanen, flygfältet med öppna ögon och öron. När det gäller barnböcker: titta och lyssna på ungarna. Det kommer fantastiska uppslag i varannan mening…

Visar du dina texter/bilder åt någon innan du skickar dem till förlag?

Det är bra med nätverk, och jag hittar alltid nån att visa åt innan jag skickar in (om det gäller en text). Mina finlandssvenska kolleger är en bra sådan grupp, och också de som studerade i Göteborg samtidigt en annan.

Har du blivit refuserad? Hur kändes det och hur gick du vidare efter det?

Det är kanske meningen att jag bara ska rita, inte skriva. Hittills har alla mina egna texter blivit refuserade! Flera gånger. Jag räknar inte, och jag sparar inte breven ifall de inte innehåller något sådant som jag kan ha nytta av, kommentarer eller uppmuntran. Det är ingen idé att vältra sig i smutsen eller få ångest över det. Om jag tror på texten tar jag en liten paus och plockar upp den igen senare. Annars får det vara. Alla manus är inte menade för publicering. Redaktörerna har stor kunskap om vad som redan finns på marknaden, vad som kan tänkas vara intressant och hur väl en text fungerar.

Hur gick det till när din första bok blev publicerad?

Jag hade en bild i min portfolio, ett porträtt av en liten flicka som klätt sig i en röd klänning och björnmössa. Sara Enholm-Hielm på Söderströms gillade bilden och sa att hon gärna skulle läsa en text om den. Jag beklagade avsaknaden av text åt Anssi, och en tid senare skickade han mig en text, som sedan blev Under täcket.

Vad händer med ett bokmanus efter att det har blivit godkänt för publicering? Ändras bilderna mycket från det första inskickade manuset?

Det är en stor process, och speciellt i en barnbok tror jag att varje ord sätts under lupp. Också bilderna diskuteras och ändras flera gånger. Ibland känns det tungt att börja om med någon bild, men hittills har det alltid blivit bättre än den tidigare versionen…

När började du kalla dig för illustratör? Var det svårt?

På min blogg började jag kalla mig debuterande barnboksillustratör kanske ett halvår innan Under täcket kom ut. Bloggen handlade ju om illustration, så det skulle ha varit konstigt att kalla sig för något annat. Nu kommer det helt naturligt, efter två böcker och en tredje på väg ut snart.

Har du fått råd eller vägledning av mer erfarna kolleger?

Cara Knuutinen, som har illustrerat massor av läromedel och barnböckerna om Saga Blom, bor nära mig i Helsingfors. Vi i har haft långa samtal där hon berättat om branchen och om skapande. Det har varit värdefullt. I gengäld har jag lärt henne photoshop och andra moderna rackerier, så jag hoppas att det har varit ett ömsesidigt utbyte av värdefull erfarenhet.

Kan du leva på att illustrera? Om inte, hur balanserar du mellan skrivande/illustrerande och annat arbete?

NEJ! Den ersättning man får för illustration baserar sig på royalty, och är jätteliten. Att illustrera en barnbok tar 2-3 månader heltids arbete (oftast tar det längre men man har olika projekt på gång samtidigt). Som grafiker behöver jag inte jobba ens en hel vecka för att få ihop lika mycket pengar… Utan stipendier skulle det inte finnas högklassig barn- och ungdomslitteratur på svenska i det här landet. Jag fick ett ettårigt arbetsstipendium från Svenska Kulturfonden i fjol, och det året var helt avgörande för mitt skapande. Nu ska jag jobba halvtid med annat, halvtid med illustration och grafisk design. I framtiden kommer jag också att undervisa och dra verkstäder. Jag säljer också illustrationsoriginal och har en liten webshop med kort och posters. Jag grundade egen firma i mars för att lätt kunna göra en massa olika sorters arbete, och det känns just nu jättebra.

Har du fått stipendier eller priser? Hur kändes det? Hur påverkade det ditt författarskap/skapande?

Stipendiet från Kulturfonden var avgörande för att jag skulle kunna jobba professionellt med barnböcker.

Har du kontakt med dina läsare? / Kan man skriva till dig om man har en fråga om dina böcker?

På skolbesöken under Bokkalaset i Ekenäs i år träffade jag en massa riktiga läsare, helt fantastiska ettor och tvåor. De hade intressanta frågor och funderingar, som det var viktigt för mig att höra. Man får gärna skriva till mig, adressen är maijahurmeillustrations@gmail.com.

Vilka fem böcker i din genre skulle du rekommendera att man läser?

Läs mycket, läs brett, läs allt… Mina favoriter växlar, men här är några bra tips:

Oliver Jeffers: Den sitter fast eller The incredible Book Eating Boy
Kitty Crowther: Lilla döden hälsar på
Gro Dahle: Arg eller Snäll (bild Svein Nyhus) eller Kriget (bild Kaia Dahle Nyhus)
Eva Staaf,(text) Emma Adbåge (bild): Tilly som trodde att…
Beatrice Alemangna: Vad är ett barn?

Har dina böcker blivit översatta? Till vilka språk? Hur kändes det?

Nej, men de har kommit samtidigt på finska och svenska. Det är bra, då når man direkt fler läsare.