Intervju med Malin Klingenberg

Oktobers månadsbloggare är Malin Klingenberg, som är författaren bakom bokserien om Patrik och Pensionärsmakten.

malinfibul

Malin Klingenberg (illustration av Jenny Wiik)

När bestämde du dig för att bli författare? Vad var det som påverkade ditt beslut?

I likhet med de flesta författare har jag varit en utpräglad bokmal ända sedan jag lärde mig läsa. Många av mina barndomsminnen innehåller böcker i någon form, jag läste i sängen, på bryggan, i bilen … Till och med när jag promenerade hem från skolan hände det sig att jag läste en bok samtidigt som jag gick. Via läsningen kom min passion för skrivandet och berättandet, och eftersom många i min närmaste släkt och vänskapskrets har haft liknande intressen har det aldrig varit något konstigt med det.

Vad läste du själv när du var barn? Vilken var din favoritbok när du själv var barn?

Den första boken som fångade mig riktigt på riktigt var Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl. Också Christine Nöstlinger, Per Nilsson och Viveca Sundvall har varit storfavoriter. Men eftersom jag läste jämt och ständigt känns det nästan oförskämt att peka ut bara några författare – det finns ju så många bra!

Hur föds en ny bok?

Hittills har jag skrivit fyra böcker. Alla har kommit till på helt olika sätt. Idén till mitt första manus föddes när jag såg en buss i Åbo med ordet ”kaffepaussi” i fönstret. Jag skrev ner den och tänkte inte på den på flera år, men när Joanna Vikström Eklöv och jag bestämde oss för att göra en barnbok tillsammans hittade jag anteckningen och det blev inte bara en bok, utan en hel bokserie om Patrik och Pensionärsmakten.

Alberta Ensten och uppfinnarkungen fick sin början när jag hörde ett konstigt ljud från vinden i vårt hus. Det lät som en propeller, och jag började fantisera: tänk om man kunde bygga om sitt hus så att det kunde flyga vartsomhelst.

Hur länge tar det från första idén till en färdig bok?

Det beror på många saker. Min första bok tog över tre år från idé till färdig bok. De andra har tagit mellan ett och två år.

Var kommer alla dina idéer från? Hur gör du för att samla inspiration och material till dina böcker?

När man arbetar med ett skapande yrke tror jag att ens idéhjärna ständigt är påkopplad. Inte så att man aktivt går och letar efter idéer, men en del av huvudet är uppmärksam på små, inspirerande detaljer, ljud, dofter, bilder, formuleringar, situationer, som man kan spara och lagra. En bra grej för mig har varit att skriva upp korta meningar eller små fragment. Om inspirationen någon gång tryter är det bara att bläddra i gamla anteckningsböcker, där finns oftast något användbart.

Vad har du studerat? Har du haft nytta av det i ditt skapande?

Jag har studerat textilformgivning i Åbo, och är således formgivare till utbildningen. Visst har jag nytta av det i mitt skapande, kreativa processer påminner ofta om varandra, oavsett vilket uttryck man arbetar med.

Visar du dina texter åt någon innan du skickar dem till förlag?

Jo, alltid är det någon som får provläsa, antingen en författarkollega, en kompis, mina barn eller min man.

Har du tips på bra övningar?

Jag tror att allt skrivande indirekt gör dig till en bättre skribent. Då tränar du på själva hantverket, att formulera dig. Genom att läsa får du omedvetet en uppfattning om olika sätt att berätta, hur en story är uppbyggd, vilka element som brukar ingå. Och sen gäller det att träna. Skriva, skriva, skriva. Alla sorters texter, helst. Inget skrivande är bortkastat (eller ja, kanske en butikslista. Fast vad vet jag, också den kan ju leda till något alldeles fantastiskt bara den används rätt).

Har du blivit refuserad? Hur kändes det och hur gick du vidare efter det?

Nej, inte än. Men jag känner mig inte ett dugg säker trots det, och är alltid förberedd på att det kan hända.

Hur gick det till när din första bok blev publicerad?

Joanna Vikström Eklöv och jag träffades på en auktion och bestämde oss på stående fot att skriva en barnbok tillsammans. Sen tog det nästan tre år innan texten var klar, jag sölade länge men fick slutligen eld i baken när jag insåg att jag snart skulle fylla trettio och fortfarande inte hade lyckats skriva en hel bok, trots att jag tänkt göra det sen jag var barn.

Jag skickade in manuset tillsammans med några av illustrationerna till Schildts förlag och väntade i en evighet (kändes det som) på svar. Tidigt en vårmorgon fick jag telefonsamtalet alla skribenter drömmer om: en redaktör meddelade att de hade läst och gillat mitt manus mycket, och att de gärna vill ge ut det, förutsatt att jag klarar av att bearbeta det enligt deras feedback. Jag gjorde det mer än gärna och ett och ett halvt år senare fick jag hålla boken i handen för första gången.

Vad händer med ett bokmanus efter att det har blivit godkänt för publicering?

Redaktören kommenterar manuset, sedan skickas det fram och tillbaka mellan mig och (i mitt fall) henne tills det är så felfritt som möjligt. När alla delar av manuset fungerar som de skall, och språkfelen är rättade, ges manusbunten till den som ska illustrera boken. När boken är illustrerad och layoutad skickas den till tryckeriet, och sen ges den ut. Hela processen tar mycket längre tid än man skulle tro.

Ändras texten mycket från det första inskickade manuset?

Ibland, ibland inte. Den falska Bernice ändrade jag nästan inte alls, Irene och Sedelsugen skrev jag om fyra gånger innan den blev rätt.

När började du kalla dig för författare? Var det svårt?

Jag vågade kalla mig författare på riktigt efter att jag skrivit Irene och sedelsugen, den andra boken om Patrik och Pensionärsmakten. Ännu idag, efter fyra böcker, kan jag vara lite förundrad över att jag faktiskt får och kan göra det här på riktigt.

Har du fått råd eller vägledning av mer erfarna kolleger? Vilka råd har varit värdefullast för just ditt skapande?

Små råd droppar in hela tiden. Mest värdefullt har det nog varit att inse att skrivandet inte alltid går som en dans för andra heller. Vi författare kämpar ofta med samma saker, för mig är det viktigt att få ingå i den gemenskap som uppstår mellan barn- och ungdomsbokskapare.

Kan du leva på ditt författarskap? Om inte, hur balanserar du mellan skrivande och annat arbete?

Just nu lever jag helt och hållet på mitt författarskap, tjoho! Det känns lyxigt och roligt.

Har du fått stipendier eller priser? Hur kändes det? Hur påverkade det ditt författarskap?

Jag har fått många projektstipendier och några arbetsstipendier. Jag tror jag skulle skriva ändå, men det skulle gå oändligt mycket långsammare. Tack vare stipendierna har jag haft möjlighet att ta mitt författande på allvar.

Jag har vunnit några priser, 2003 fick jag första pris i Arvid Mörne-tävlingen och första pris i Studenthälsans skrivtävling, och 2014 fick jag ett hederspris i Fontana Medias barnbokstävling. Det är mycket uppmuntrande att vinna priser.

Har du kontakt med dina läsare? Kan man skriva till dig om man har en fråga om dina böcker?

Man får gärna skriva till mig om man har frågor om mina böcker. Jag brukar ha kontakt med mina läsare dels när jag åker runt på skolbesök, dels om de skriver e-post eller instagrammar bilder åt mig. Det är värdefullt och roligt att se att någon faktiskt läser det jag skriver.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *