månadsarkiv: oktober 2015

Hur kommer en barnbok till? – Diskussion från Helsingfors Bokmässa

Under Helsingfors Bokmässa deltog Malin Klingenberg, Hanna Lundström, Maija Hurme och Joanna Vikström Eklöv i en paneldiskussion, som leddes av Harriet Abrahamsson.

Diskussionen handlade om hur en barnbok kommer till och hur författarnas och illustratörernas arbetsprocesser har fungerat. Diskussionen går att titta på här.

Fibul på bokmässan

På lördag för en och en halv vecka sedan kom min vän och barnbokskollega Joanna hem till mig. På agendan stod en träff med ett annat text-och-bild-par: Hanna Lundström och Maija Hurme, samt vår Fibulkollega Haje Abrahamsson.

Eftersom Joanna och jag bor i Österbotten och Maija, Hanna och Haje bor i huvudstadsregionen hade vi bestämt oss för att träffas via Skype. Det fungerade utmärkt (när vi väl fick fart på mikrofonerna), i över en timme pratade vi intensivt om hur det egentligen går till när man skriver och illustrerar barnböcker. Vem bestämmer vad och i vilken ordning görs de olika momenten? Hur skapar man karaktärer? Kommer berättelsen eller bilderna först? Hur har barnböckerna förändrats de senaste åren? Vi hade säkert kunnat prata hur länge som helst och till all lycka får vi fortsätta samtalet i morgon, torsdag, på Helsingfors bokmässa, där vi har den stora äran att representera Fibul.

Hanna och Maija har kommit ut med den ljuvliga poesiboken Rassel prassel puss, och Joanna och jag är i år aktuella med den tredje boken i serien om Patrik och Pensionärsmakten, Den falska Bernice. Kom och lyssna på oss på Edith Södergran-scenen klockan 14, eller följ med i diskussionen i realtid via arenan.yle.fi.

Hej höst!

Hösten brukar vara en händelserik tid i bokvärlden. Det är bokmässa i Göteborg, Åbo och Helsingfors, det är stipendieansökningar som ska in, och i november månad pågår NaNoWriMo (National Novel Writing Month), där tanken är att man ska skriva en roman på en månad samtidigt som en massa andra skribenter gör samma sak.

Skrivandet är en rätt ensam syssla. Under processens gång, i synnerhet i de tidiga stadierna, är det bara jag som skriver som vet vad jag håller på med. Eller förresten, det är inte sant: någon stund här och där tycker jag i och för sig att det jag skriver är fantastiskt, men resten av tiden undrar jag om det inte snarare är frågan om en katastrof. Och för det mesta har jag ingen aning om vad det är för ett äventyr jag håller på att skapa.

Bland annat därför välkomnar jag hösten. Det är skönt att få prata skrivande med andra i branschen. Det är nyttigt att gå omkring på en bokmässa och ta del av allt annat som skrivs, att prata om litteratur, att lyssna på andra som skriver och läser. Det är mer inspirerande att skriva i november när du vet att över 325 000 andra gör samma sak, världen över, samtidigt. Det är nyttigt med stipendieansökningar, för trots att det kan vara trögt att formulera vad det är jag skriver, är det bra att jag tvingas göra det så både jag och stipendieutdelarna har koll.

Välkommen höst!

FIBUL välkomnar det nya Förlaget

Igår kom nyheten om att ett nytt förlag startas på svenska i Finland. Läs om nyheten till exempel i Hbl, och på YLEs sidor.*

Detta berör en stor del av FIBUL:s medlemmar, och vi vill kollektivt uttrycka en glädje över att det kommer nya förlag som satsar på svenskspråkig barn- och ungdomslitteratur. Många av oss kommer fortfarande att ges ut av flera förlag, precis som förut. Att det nu finns en ny aktör kan enbart tolkas som uppfriskande och positivt för barn- och ungdomslitteraturen.

Tove Janssons livsgärning möjliggör att ny finlandssvensk litteratur kan ges ut, och detta är fantastiskt.

*läs också Tove Appelgrens kommentar till ÅU

Intervju med Malin Klingenberg

Oktobers månadsbloggare är Malin Klingenberg, som är författaren bakom bokserien om Patrik och Pensionärsmakten.

malinfibul

Malin Klingenberg (illustration av Jenny Wiik)

När bestämde du dig för att bli författare? Vad var det som påverkade ditt beslut?

I likhet med de flesta författare har jag varit en utpräglad bokmal ända sedan jag lärde mig läsa. Många av mina barndomsminnen innehåller böcker i någon form, jag läste i sängen, på bryggan, i bilen … Till och med när jag promenerade hem från skolan hände det sig att jag läste en bok samtidigt som jag gick. Via läsningen kom min passion för skrivandet och berättandet, och eftersom många i min närmaste släkt och vänskapskrets har haft liknande intressen har det aldrig varit något konstigt med det.

Vad läste du själv när du var barn? Vilken var din favoritbok när du själv var barn?

Den första boken som fångade mig riktigt på riktigt var Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl. Också Christine Nöstlinger, Per Nilsson och Viveca Sundvall har varit storfavoriter. Men eftersom jag läste jämt och ständigt känns det nästan oförskämt att peka ut bara några författare – det finns ju så många bra!

Hur föds en ny bok?

Hittills har jag skrivit fyra böcker. Alla har kommit till på helt olika sätt. Idén till mitt första manus föddes när jag såg en buss i Åbo med ordet ”kaffepaussi” i fönstret. Jag skrev ner den och tänkte inte på den på flera år, men när Joanna Vikström Eklöv och jag bestämde oss för att göra en barnbok tillsammans hittade jag anteckningen och det blev inte bara en bok, utan en hel bokserie om Patrik och Pensionärsmakten.

Alberta Ensten och uppfinnarkungen fick sin början när jag hörde ett konstigt ljud från vinden i vårt hus. Det lät som en propeller, och jag började fantisera: tänk om man kunde bygga om sitt hus så att det kunde flyga vartsomhelst.

Hur länge tar det från första idén till en färdig bok?

Det beror på många saker. Min första bok tog över tre år från idé till färdig bok. De andra har tagit mellan ett och två år.

Var kommer alla dina idéer från? Hur gör du för att samla inspiration och material till dina böcker?

När man arbetar med ett skapande yrke tror jag att ens idéhjärna ständigt är påkopplad. Inte så att man aktivt går och letar efter idéer, men en del av huvudet är uppmärksam på små, inspirerande detaljer, ljud, dofter, bilder, formuleringar, situationer, som man kan spara och lagra. En bra grej för mig har varit att skriva upp korta meningar eller små fragment. Om inspirationen någon gång tryter är det bara att bläddra i gamla anteckningsböcker, där finns oftast något användbart.

Vad har du studerat? Har du haft nytta av det i ditt skapande?

Jag har studerat textilformgivning i Åbo, och är således formgivare till utbildningen. Visst har jag nytta av det i mitt skapande, kreativa processer påminner ofta om varandra, oavsett vilket uttryck man arbetar med.

Visar du dina texter åt någon innan du skickar dem till förlag?

Jo, alltid är det någon som får provläsa, antingen en författarkollega, en kompis, mina barn eller min man.

Har du tips på bra övningar?

Jag tror att allt skrivande indirekt gör dig till en bättre skribent. Då tränar du på själva hantverket, att formulera dig. Genom att läsa får du omedvetet en uppfattning om olika sätt att berätta, hur en story är uppbyggd, vilka element som brukar ingå. Och sen gäller det att träna. Skriva, skriva, skriva. Alla sorters texter, helst. Inget skrivande är bortkastat (eller ja, kanske en butikslista. Fast vad vet jag, också den kan ju leda till något alldeles fantastiskt bara den används rätt).

Har du blivit refuserad? Hur kändes det och hur gick du vidare efter det?

Nej, inte än. Men jag känner mig inte ett dugg säker trots det, och är alltid förberedd på att det kan hända.

Hur gick det till när din första bok blev publicerad?

Joanna Vikström Eklöv och jag träffades på en auktion och bestämde oss på stående fot att skriva en barnbok tillsammans. Sen tog det nästan tre år innan texten var klar, jag sölade länge men fick slutligen eld i baken när jag insåg att jag snart skulle fylla trettio och fortfarande inte hade lyckats skriva en hel bok, trots att jag tänkt göra det sen jag var barn.

Jag skickade in manuset tillsammans med några av illustrationerna till Schildts förlag och väntade i en evighet (kändes det som) på svar. Tidigt en vårmorgon fick jag telefonsamtalet alla skribenter drömmer om: en redaktör meddelade att de hade läst och gillat mitt manus mycket, och att de gärna vill ge ut det, förutsatt att jag klarar av att bearbeta det enligt deras feedback. Jag gjorde det mer än gärna och ett och ett halvt år senare fick jag hålla boken i handen för första gången.

Vad händer med ett bokmanus efter att det har blivit godkänt för publicering?

Redaktören kommenterar manuset, sedan skickas det fram och tillbaka mellan mig och (i mitt fall) henne tills det är så felfritt som möjligt. När alla delar av manuset fungerar som de skall, och språkfelen är rättade, ges manusbunten till den som ska illustrera boken. När boken är illustrerad och layoutad skickas den till tryckeriet, och sen ges den ut. Hela processen tar mycket längre tid än man skulle tro.

Ändras texten mycket från det första inskickade manuset?

Ibland, ibland inte. Den falska Bernice ändrade jag nästan inte alls, Irene och Sedelsugen skrev jag om fyra gånger innan den blev rätt.

När började du kalla dig för författare? Var det svårt?

Jag vågade kalla mig författare på riktigt efter att jag skrivit Irene och sedelsugen, den andra boken om Patrik och Pensionärsmakten. Ännu idag, efter fyra böcker, kan jag vara lite förundrad över att jag faktiskt får och kan göra det här på riktigt.

Har du fått råd eller vägledning av mer erfarna kolleger? Vilka råd har varit värdefullast för just ditt skapande?

Små råd droppar in hela tiden. Mest värdefullt har det nog varit att inse att skrivandet inte alltid går som en dans för andra heller. Vi författare kämpar ofta med samma saker, för mig är det viktigt att få ingå i den gemenskap som uppstår mellan barn- och ungdomsbokskapare.

Kan du leva på ditt författarskap? Om inte, hur balanserar du mellan skrivande och annat arbete?

Just nu lever jag helt och hållet på mitt författarskap, tjoho! Det känns lyxigt och roligt.

Har du fått stipendier eller priser? Hur kändes det? Hur påverkade det ditt författarskap?

Jag har fått många projektstipendier och några arbetsstipendier. Jag tror jag skulle skriva ändå, men det skulle gå oändligt mycket långsammare. Tack vare stipendierna har jag haft möjlighet att ta mitt författande på allvar.

Jag har vunnit några priser, 2003 fick jag första pris i Arvid Mörne-tävlingen och första pris i Studenthälsans skrivtävling, och 2014 fick jag ett hederspris i Fontana Medias barnbokstävling. Det är mycket uppmuntrande att vinna priser.

Har du kontakt med dina läsare? Kan man skriva till dig om man har en fråga om dina böcker?

Man får gärna skriva till mig om man har frågor om mina böcker. Jag brukar ha kontakt med mina läsare dels när jag åker runt på skolbesök, dels om de skriver e-post eller instagrammar bilder åt mig. Det är värdefullt och roligt att se att någon faktiskt läser det jag skriver.