Ingredienser: Gris med på något vis, låt tid förflyta dvs. byt scen (lång eller kort tid är valfritt), Viktor och Vera, strumpgömman

Lucka 6 av Anna Gullichsen

Barnen stod mitt på ett torg som var svagt upplyst av flämtande ljuspunkter. Gestalter utan ansikten, inbyltade i kläder och huvor, rörde sig kring märkvärdiga tältanordningar. Facklor brann och det luktade starkt av djurspillning, läder, rökelse och kokt kål.

-Jag kan inte andas, sa Viktor. Här luktar helt vidrigt, var är vi?

-Bakom godisaffären ligger ju Per Brahegatan, sa Vera. Vi måste ha kommit fel.

Viktor började gapskratta.

-Vad har du på dej, du ser ut som en munk!

-Och du själv, sa Vera, hela du påminner om en strumpgömma.

Viktor snodde runt och fick tag i långstrumpor och vadmalssockor som hängde och slängde i hans kåpa.

-Jag fattar ingenting, sa han.

Just då hördes en fanfar, flera facklor ställdes fram i en halvcirkel. Viktor och Vera fick stå och trängas, det hördes rop och visslingar, ett mummel på något främmande språk.

Och de båda barnen såg fyra blåklädda grisar träda fram med klapprande klövar. Grisarna rörde sig i takt till musiken som tycktes komma från alla håll. Gälla, entoniga och dunkande toner. Sidentyget kring grisarnas runda kroppar blänkte. Nånting i guld var inritat på grisdräkten, ett tecken eller en bokstav.

-Titta Viktor, skrek Vera.

Och under bråkdelen av en sekund kunde Viktor uppfatta bokstavskombinationen.

Det gick inte att ta miste. Viktor läste: G.R.I.S.