Lucka 8

lucka8fibuljul

Ingredienser: den lilla ljusröda grisen, barnen på något vis, Herr Gul, en festmåltid

Lucka 8 av Henrika Andersson

Först kände Vera inte igen sig. Hon stod med ansiktet vänt mot bakdörren. Den lilla grisen bökade oroligt inuti kåpans innerficka och när Vera svängde sig om tog den tillfället i akt och skuttade ner på golvet. Hon var tillbaka i godisaffären! De fyra ljusen fladdrade alltjämt i kandelabern, chokladtomten med sin avgnagda luva stod kvar på disken. Men varken Viktor, hans pappa eller herr Gul syntes till.

–Konstigt … mumlade Vera. Först smyger vi ut bakvägen och hamnar på ett luktande torg och nu är jag tillbaka … som trolleri!

–Just det, instämde grisen och vände det blanka lilla trynet upp mot Vera.

–Kan du prata?

Försiktigt satte sig Vera på huk. Med ett kvinkande ljud pilade grisen iväg och försökte böka sig in under dörrmattan. Ville den gömma sig? Det gick inte så bra.

–Var inte rädd, sa Vera med sin snällaste röst. Jag vill dig inget illa …

–Inte äta gris!

Vera såg hur den rosa knorren darrade av rädsla.

–Såklart inte, sa Vera snabbt. Jag äter bara marsipan- och chokladgrisar, inga levande djur.

För att försäkra grisen att hon bara ville hjälpa lyfte hon upp dörrmattan så den kunde kila in.

Och där, precis vid grisens framklövar låg en blåblank nyckel.

Det var i sista stund som Vera hann gömma både nyckel och gris under kåpan. In stormade nämligen herr Gul med en sprattlande Viktor under armen.

–Men jag vill inte ha någon festmåltid! vrålade Viktor.

När herr Gul fick syn på Vera släppte han taget om Viktor.

–Det återstår att se, sa herr Gul och spände ögonen i Vera. Vi måste hur som helst först leta reda på både nyckel och gris.

2 reaktion på “Lucka 8

  1. Marielle Wiljanen

    I kursen kreativt skrivande i Tölö Gymnasium skulle vi själv skriva en fortsättning. Här är min:

    Viktor höll andan. Vera var försvunnen.
    ”Vart har du lämnat flickan?” frågade Herr Gul med ilska i ögonen.
    Viktor fick inte ett ord fram. Han tittade snabbt runt sig men såg inte ett spår av Vera.
    Den lilla ljusröda grisen skakade av rädsla, ihopkurad en bit ifrån.
    ”Säg mig pojk, var är flickan?” frågade Herr Gul en gång till, nu med den rödklädda mannen tätt bakom sig.
    ”J-j-ja-a-g v-v-e-e-tt i-i-nt-e” stammade Viktor samtidigt som han sakta gick mot den lilla grisen.
    Herr Gul och den rödklädda mannen började mumla något till varandra när Viktor kom fram till grisen.
    ”Såg du vart Vera gick?” viskade Viktor till grisen.
    Grisen pekade ut i mörkret och såg på Viktor med stora ögon.
    ”Vi måste smyga iväg härifrån” viskade Viktor.
    I samma sekund såg Viktor två julgranar. Han gick fram till dem och vinkade till grisen att hon skulle följa efter honom.
    Herr Gul och den rödklädda mannen stog ännu och mumlade till varandra
    Viktor drog den ena julgranen framför sig och gav den andra till grisen. Sakta gick de mot mörkret i gömman av julgranarna. De såg ingenting framför sig, förutom lite ljus som kom långt ifrån.
    De smög sig närmare ljuset och slapp bort utan att Herr Gul och den rödklädda mannen hann märka dem.
    De närmade sig ljuset som kom ifrån en gläntande dörr.
    Plötsligt hör de ett vrål.
    ”VART FÖRSVANN VIKTOR OCH GRISEN?!” vrålade Herr Gul.
    Viktor och grisen vände snabbt blicken bakåt och såg herrarna springa mot dem.
    Snabbt som attan rusade de inför dörren. De flåsade av rädsla när de var inne och när de svängde om sig för att se vart de kommit, såg de något överraskande; massor med grisar som åt en festmåltid vid ett vackert dukat bord.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *