Ingredienser: grisen, barnen, någonting viktigt avslöjas, ett telefonsamtal och frågan: “Varför är du inte i skolan?”

Lucka 9 av Katarina von Numers-Ekman

Vera tryckte den darrande lilla grisen mot sitt bröst och hoppades att den skulle hålla sig stilla under kåpan.

–Jag vill inte! vrålade Viktor igen. Jag hatar era festmåltider.

Herr Gul släppte taget om honom.

–Jag misstänker starkt att din pappa har en annan åsikt om den saken Viktor. Och han är snart tillbaka. Och har vi inte hittat nyckeln då så blir det inte roligt för någon av oss.

Viktor tystnade och tittade ner i golvet. Om Vera inte hade varit så rädd att grisen skulle slinka ur hennes grepp hade hon gått fram och gett honom en kram eller nåt, så ynklig såg han ut.

–Om jag får veta att någon av er har tagit den förbannade nyckeln blir det synd om er, fräste herr Gul.

–Men vart går den där nyckeln som ni pratar om egentligen? sa Vera så artigt hon kunde.

I samma ögonblick kände hon ett varnande krafs av en liten grisklöv mot bröstet.

–Det ska du strunta blankt i, sa herr Gul och blängde på henne. Hjälp till att leta istället för att lägga näsan i blöt.

Han stegade fram till dörrmattan där nyckeln nyss hade legat och lyfte på den och Vera såg hur Viktor liksom hickade till. Hon skulle just fråga efter toaletten för att komma ut ur rummet och gömma grisen på ett bättre ställe när hennes mobiltelefon började ringa i byxfickan. Medan hon höll om grisen med vänstra armen grävde hon så diskret hon kunde fram mobilen och såg att det var hennes kompis Julian.

–Ursäkta mig. Jag måste ta det här, sa hon hastigt och gled ut genom ytterdörren.

Innan hon svarade släppte hon ner grisen som pilade iväg och gömde sig bakom en papperskorg en liten bit bort i den mörka gränden.

–Vänta där, viskade Vera efter grisen och tryckte på den gröna luren på displayen.

–Varför är du inte i skolan? sa Julian innan hon ens hade hunnit säga hej.

–Förlåt, men jag hinner inte förklara nu. Jag ringer senare!

Vera kände ett sting av dåligt samvete när hon tryckte av samtalet.

Snabbt klickade hon på Googleappen, sökte på G.R.I.S. och öppnade den första länken. Det gyllene tecknet på blå botten som hon nyss hade sett på det underliga torget dök genast upp.

G.R.I.S Grisrättskämparnas Internationella Samfund stod det under tecknet.