Intervju med Christel Rönns

Vår intervjuserie fortsätter med Christel Rönns. Christel är en illustratör och grafisk designer. Hon vann Finlandia Junior-priset 2012 med boken Det vidunderliga ägget, som hon också själv skrivit. Dessutom har flera andra verk som hon illustrerat nominerats till Finlandia Junior-priset.

 

När bestämde du dig för att bli illustratör/författare? Vad var det som påverkade ditt beslut?

Jag har aldrig egentligen bestämt mig för att bli varken illustratör eller författare. Jag har råkat in på det av pur mental lättja och oföretagsamhet. Egentligen ville jag bli veterinär, men ville inte söka in genast då jag skrivit studenten. Tänkte att ett mellanår skulle vara skönt. Mina förädrar tyckte att idén var urusel och för att lätta på deras stress sökte jag in till Tekniska högskolans arkitekturlinje. Man behövde inte läsa ngt för att söka in dit. Jag kom in och började studera där, för jag hittade inte på ngt annat att göra. Studerade arkitektur i flere år och jobbade sedan på en arkitektbyrå i några år, när det plötsligt blev alldeles för lite jobb för arkiteter. Jag blev uppsagd, som så många andra, och började fundera på vad jag skulle göra. Arkitektyrket var inget jag egentligen någonsin tyckt om. Jag såg mig om efter ngt att studera, ngt där jag inte behövde anstränga mig alltför mycket för att komma in. Har alltid tecknat massor, så det kändes enklast att söka in till Konstindustriella högskolans grafiska linje. Jag hade egentligen ingen aning om vad det innebar. En bekant till mig föreslog det yrket.

Vad läste du själv när du var barn/ung? Vilken var din favoritbok när du själv var barn/ung?

Jag läste och tecknade massor som barn och ung. Det var egentligen det enda jag brann för. Måste ha varit ett rätt tråkigt barn när man tänker efter. En av mina tidigaste favoritbilderböcker var Einar Norelius Petter och hans fyra getter. Kunde den utantill och kan den ännu idag.

Hur föds en ny berättelse?

Det varierar, jag har skrivit texten till fyra bilderböcker, så jag kan inte direkt påstå att jag har så mycket att  att berätta om det. Men oftast är det någon liten detalj eller tanke, som börjar rulla och bli större och större tills jag inser att jag har en färdig berättelse. Inte alltså något som jag aktivt arbetar fram. De gånger jag aktivt försökt få fram en fungerande berättelse, har det sällan blivit något som jag skulle vilja arbeta vidare med.

Hur länge tar det från första idén till en färdig bok?

Själva idén brukar växa fram rätt hastigt, likaså det att jag skriver ner den. Det som sen tar mycket tid är att illustrera texten. Att skriva själva bilderbokstexten tar högst en vecka, att illustrera samma text kan ta upp till tre månader. Här skulle jag vilja påpeka att den royalty man får för en bilderbok delas nästan alltid 50/50 mellan illustratör och författare. Det känns ofta lätt snedvridet med tanke på hur olika arbetsmängden är.

Det är klart att idén till en berättelse rullar runt i bakhuvudet rätt länge innan den är färdig att skrivas ner. Men det räknar jag inte som aktivt arbete. Lika är det med att illustrera en berättelse. Det är sällan så att man bara kan sätta sig ner och rita. En stor del av arbetet är att skissa och fundera på hur man bäst ska sätta orden till bild. Men det är sånt man inte bara kan låta rulla runt i huvudet, utan man är tvungen at sitta vid sitt ritbord och jobba aktivt.

Var kommer alla dina idéer från?

Mina idér kommer oftast från min egen vardag. Min först bilderbok Pärlemo får ett hem, kom till när jag efter en massa missfall äntligen fick barn. Min andra bok Den lilla farbrorn med det långa skägget, skrev jag när  min mamma dog. Den är en slags liten kärlekshistoria mellan ett gammalt par. Min tredje bok Det vidunderliga ägget, skrev jag under sista sommaren vi hade vår gamla hovawart tik. Vi visste hela familjen att det var hundens sista sommar. Ingen av de här böckerna handlar direkt om de händelser som fick mig att skriva, men de tangerar lätt vid områdena. Min nyaste bilderbok som kommer ut nu i vår, Jinko och det finurliga fröet, har ingen likadan bakgrund. Jag ville göra en bokserie för alldeles små barn. Den grundar sig på en idé som jag faktiskt arbetat fram, om det blir en serie återstår att se.

Vad har du studerat? Har du haft nytta av det i ditt skrivande/illustrerande?

Jag har en konstmagisters utbildning från Konstindustriella högskolan, den som numera heter Aalto universitet. Jag har ingen utbildning i att skriva och kan egentligen inte påstå att jag har någon egentlig utbildning i att illustrera heller. Vi hade någon enstaka illustrationskurs, men det gav inte mycket. Allt jag lärt mig kommer av att jag har ritat hela mitt liv, massor. Min egentliga utbildning är att göra grafisk design.

Har du gått skrivkurser? Vad fick du ut av det?

Har aldrig gått på skrivkurs.

Hur gör du för att samla inspiration och material till dina böcker? Har du tips på bra övningar?

Jag samlar inte aktivt på inspiration eller material. Har med tiden insett att inspiration inte är något jag kan tvinga fram. Mitt arbete är sådant att jag inte kan vänta på att jag får inspiration till det. Då skulle jag inte kunna jobba så mycket jag gör. Eftersom jag lever på mitt yrke, så är jag tvungen att jobba massor. Det enda som gör det möjligt att upprätthålla en mycket hård takt i jobbet och någonslags kreativitet, är att se till att jag har tillräckligt med fritid och att jag då gör sådant som inte alls tangerar med mitt jobb.

Visar du dina texter åt någon innan du skickar dem till förlag?

Jag visar alla mina texter och största delen av mina bilder för min man. Han är oerhört kritisk och det slutar oftast med någonslags katastrof, men det är för det mesta en uppbyggande katastrof. I alla fall sen när jag lyckats samla ihop mig igen efter förödelsen.

Har du blivit refuserad? Hur kändes det och hur gick du vidare efter det?

Jag erbjöd min bok Det vidunderliga ägget till ett finskt förlag jag jobbat mycket med. De ville inte ha den, jag fick egentligen aldrig någon förklaring till varför de inte gillade den. Jag var oerhört besviken, boken var mycket viktig för mig, inte minst för att min familj är i den. Men tack och lov tog Söderströms den och då kändes allt bättre.

Hur debuterade du som författare/Illustratör? Hur gick det till när din första bok blev publicerad?

Mina första illustrationer gjorde jag till olika veckotidningar. Min första illustrerade bilderbok Taljantti, lempeä jättiläinen var mitt slutarbete. Den blev Finlandia-junior nominerad och det kändes otroligt overkligt.

Min första text till en bilderbok var Pärlemo får ett hem. Det var en mycket viktig text för mig eftersom den handlar om barnlöshet och kom ut då jag fått mitt första barn. Det kändes stort och fint och ofattabart.

Vad händer med ett bokmanus efter att det har blivit godkänt för publicering? Ändras texten mycket från det första inskickade manuset?

Mina texter har egentligen inte ändrats speciellt mycket. Närmast är det språkfel, finlandismer och sådant som korrigeras av förlagsredaktören. Men mina texter är ju korta, eftersom de är till bilderböcker, så det finns inte så mycket att ändra på, annat än just språkfel.

När började du kalla dig för författare? Var det svårt?

Jag kallar inte mig för författare.

Har du fått råd eller vägledning av mer erfarna kolleger? Vilka råd har varit värdefullast för just ditt skapande?

Jag har inte fått råd och har heller aldrig bett om råd av sådana som kanske skulle kunna hjälpa. Det svåraste är, tycker jag, att hitta på en bra idé till en bilderboksberättelse. En idé som är tillräckligt enkel, men som samtidigt har lite djup och väcker tankar. En historia som fungerar att bli uppläst flera gånger och som både den vuxne och barnet får något ut av. Det känns ofta hopplöst  och där är det lite svårt att ge råd tror jag.

Kan du leva på ditt konstnärskap? Om inte, hur balanserar du mellan skrivande och annat arbete?

Jag lever på att illustrera. Det är det enda arbete jag gör. Det har tyvärr blivit svårare och svårare. Eftersom jag får min lön i form av royalty och bokupplagorna hela tiden har blivit mindre, så blir lönen också mindre. Arbetet är detsamma, men inkomsterna av bilderböcker har under de senaste åren sjunkit med nästan hälften. Det betyder att man måste jobba dubbelt så mycket.

Har du fått stipendier eller priser? Hur kändes det? Hur påverkade det ditt författarskap?

Jag kämpar ofta med tanken att jag inget kan om mitt yrke och borde byta jobb, det är det som ensamjobbandet för med sig. De priser och nomineringar jag fått är därför mycket viktiga. De säger mig att jag gör något rätt i alla fall.

Jag har inte fått stipendier på flera år nu. Det sätter en ganska hård press på arbetet, att man är tvungen att jobba så snabbt och så mycket som möjligt och samtidigt så bra som möjligt. Om det börjar synas på arbetet att man jobbar för snabbt, att standarden sjunker, betyder det hastigt att man inte får flera arbeten. En sådan risk kan man inte ta.

Har du kontakt med dina läsare? Kan man skriva till dig om man har en fråga om dina böcker?

Det är ett rätt ensamt jobb jag har. I princip gillar jag att jobba ensam, är inte speciellt social, men det betyder också att jag inte kan bolla med idéer med kolleger. Jag märker att jag skulle behöva någon slags respons emellanåt.

Väldigt sällan tar läsare kontakt, men ibland har jag fått mail eller brev av sådana som velat berätta vad mina böcker eller bilder betytt för dem. Det gör mig alltid lika glad.

Jag brukar alltid svara om kontakten kommer t.ex. via mail, så att jag har en möjlighet att svara.

Vilken bok skulle du ha velat skriva?

Om man tänker på bilderböcker, så finns det en hel del jättefina texter, Benjamin Chauds Farewell Floppy är en bok med en enkel, smårolig och gripande berättelse. Likaså älskar jag Ulf Nilssons Adjö herr Muffin. Men, det finns många underbara bilderbokstexter och jag tänker nog egentligen inte att jag önskar att jag kunnat skriva dem. Jag skulle inte ha kunnat. Men jag beundrar ibland andras illustrationer och önskar att jag kunde vara lika bra.

 

Illustration: Jenny Wiik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *