Hösten brukar vara en händelserik tid i bokvärlden. Det är bokmässa i Göteborg, Åbo och Helsingfors, det är stipendieansökningar som ska in, och i november månad pågår NaNoWriMo (National Novel Writing Month), där tanken är att man ska skriva en roman på en månad samtidigt som en massa andra skribenter gör samma sak.

Skrivandet är en rätt ensam syssla. Under processens gång, i synnerhet i de tidiga stadierna, är det bara jag som skriver som vet vad jag håller på med. Eller förresten, det är inte sant: någon stund här och där tycker jag i och för sig att det jag skriver är fantastiskt, men resten av tiden undrar jag om det inte snarare är frågan om en katastrof. Och för det mesta har jag ingen aning om vad det är för ett äventyr jag håller på att skapa.

Bland annat därför välkomnar jag hösten. Det är skönt att få prata skrivande med andra i branschen. Det är nyttigt att gå omkring på en bokmässa och ta del av allt annat som skrivs, att prata om litteratur, att lyssna på andra som skriver och läser. Det är mer inspirerande att skriva i november när du vet att över 325 000 andra gör samma sak, världen över, samtidigt. Det är nyttigt med stipendieansökningar, för trots att det kan vara trögt att formulera vad det är jag skriver, är det bra att jag tvingas göra det så både jag och stipendieutdelarna har koll.

Välkommen höst!