Kategoriarkiv: Förlag

Bokmässeprogram!

Snart brakar det loss med bokmässa i Helsingfors. Så klart är många Fibul-medlemmar med, och vill du hitta en del av oss så kolla här:

Torsdag 27.10

Lena Frölander-Ulf är på plats på torsdag på svenska i Sagohörna nonstop 10.30-11.30 och läser ur Jag, Fidel och skogen.

9789515238078-223x300

Malin Klingenberg är på Edith Södergran-scenen på torsdag 27.10 kl. 10.30 och pratar om Världens roligaste jobb tillsammans med Joanna Vikström Eklöv. De intervjuas av elever från klass 2 i Winellska skolan.

9789515240088

Kl. 12.00 på Edith Södergran-scenen talar Maria Turtschaninoff om ”Att skriva mellan genrer”.

Maija Hurme är på Tottiscenen på torsdag 27.10 klockan 12.30 och talar om sorg tillsammans med Anna Härmälä och Kristina Murray Brodin.

97895152400959789515240101-241x300

Torsdag kl 14 på Edith Södergran-scenen diskkuterar Lena Frölander-Ulf, Annika Sandelin, Minna Lindeberg, Henrika Andersson och Anna Gullichsen ”En vild
och egensinnig bokskatt”

Fredag 28.10

Kl 10.30 på Edith Södergran-scenen frågas Vad vill skolbarnen läsa? Annika Sandelin, Minna Lindeberg, Tove Appelgren och Jenny Lucander diskuterar.

Ursula Vuorenlinna är på Tottiscenen på fredag kl. 11.00-11.30 (och dessutom i sin monter hela mässan; hon hälsar alla välkomna till 6n75!).
kirjankannet-blogiin

På Tottiscenen kl 11.30: Bilderböcker bonanza! Jenny Lucander och Linda Bondestam läser, ritar, pysslar och live-illustrerar tillsammans med barnen.

I Förlagets monter (6M71) kl 13.30 tecknar Linda Bondestam inre själsdjur. Man får också dra namnet på ett forntida djur ur en burk och Jenny Lucander förevigar det åt dig.

Kl 13.30–14.00 KirjaKallio: MARESIS VÄRLD. Maresi är Maria Turtschaninoffs prisbelönta roman som nu ges ut i lättläst bearbetning, återberättad av Jolin Slotte och illustrerad av Jenny Wiik. De tre möts i ett samtal om Maresi och Röda Klostret.

1_maresiomslag_dec15_framsida

På fredag 28.10 kl 15.30 på HBL-scenen talar Maija Hurme och Jenny Lucander om bilder och skapande. Lucander visar hur en bild byggs upp lager för lager. Hurme berättar om hur man ritar en sorgsen känsla.

Hurme ritar dessutom miniporträtt i Hufvudstadsbladets monter på fredag klockan 15, och kl 17 på Schildts&Söderströms avdelning.

Joanna Vikström Eklöv illustrerar kufiska släktingar i Schildts & Söderströms monter på fredag klockan 16.00

Kl. 16.30-17.00 på Edith Södergran-scenen diskuteras ”Litteraturens nya kanaler”. Svenska Yles litteraturredaktion diskuterar med bloggare och poddare, bland annat Maria Turtschaninoff.
Turstchaninoff deltar även i den finskspråkiga diskussionen ”Suomikumma valloittaa maailman!” kl. 17.30-18.15 på KirjaKallio. Inkeri Kotro, Johanna Sinisalo ja Maria Turtschaninoff keskustelevat. Haastattelijana Toni Jerrman.

Lördag 29.10

KirjaKallio: kl 11.30 Nordens barn- och ungdomsförfattare – kandidater till NR:s litteraturpris 2016 Sanna Tahvanainen, Jenny Lucander, Marry Ailonieida Somby, Tomi Kontio, Elina Warsta och Bolatta Silis-Høegh är alla nominerade till Nordiska Rådets barn- och ungdomslitteraturpris. Möt dem i ett samtal om nordisk barnlitteratur – i dag och i framtiden.

Kl. 12.00 på Akademiska bokhandelns scen intervjuas Maria Turtschaninoff av Catariina Salo om romanen Naondel.

naondel_marketing_svenska_berghs

I Förlagets monter (6M71) kl 12.00 tecknar Linda Bondestam och Jenny Lucander igen.

Alfred Backa intervjuar Malin Klingenberg, Claes Andersson och Sebastian Nyberg om humor på lördag kl 12.30 på Edith Södergran-scenen.

Kl. 13.30 Tottiscenen: diskussion om feministisk fantasy. Maria Turtschaninoffs nya bok Naondel handlar om kvinnors underkastelse och styrka, om våldsam patriarkal verklighet i mytens form. Maria Turschaninoff möts i ett samtal om behovet av feministiskt fantasyberättande. Intervjuare Catariina Salo.

Jenny Lucander är med på Bokklubb på Lilla Luckan kl 14.30

14813723_10154265169273089_513693441_n

Kl. 15.00 KirjaKallio: Elever intervjuar Maria Turtschaninoff om Naondel (på finska). Signering efteråt i Bonniers monter 15.50-16.00

16.00 HBL-scenen: Maria Turtschaninoff intervjuas om Naondel. Intervjuare Annika Hällsten.

FIBUL välkomnar det nya Förlaget

Igår kom nyheten om att ett nytt förlag startas på svenska i Finland. Läs om nyheten till exempel i Hbl, och på YLEs sidor.*

Detta berör en stor del av FIBUL:s medlemmar, och vi vill kollektivt uttrycka en glädje över att det kommer nya förlag som satsar på svenskspråkig barn- och ungdomslitteratur. Många av oss kommer fortfarande att ges ut av flera förlag, precis som förut. Att det nu finns en ny aktör kan enbart tolkas som uppfriskande och positivt för barn- och ungdomslitteraturen.

Tove Janssons livsgärning möjliggör att ny finlandssvensk litteratur kan ges ut, och detta är fantastiskt.

*läs också Tove Appelgrens kommentar till ÅU

Intervju med Ursula Vuorenlinna

November månads bloggare är Ursula Vuorenlinna. Nedan svarar Ursula på samma frågor som våra tidigare månadsbloggare.

UrsulaV

Ursula Vuorenlinna (Illustration: Jenny Wiik)

När bestämde du dig för att bli författare? Vad påverkade ditt beslut?

Egentligen har jag inte bestämt mig för det. Jag började skriva när jag var 14. Först var det en massa hästhistorier och när jag blev lite äldre allt möjligt annat. Bland annat har jag skrivit spänningsföljetonger i Kuriren, som kommer ut i Vasa, på 1980-talet när jag studerade. Någonstans på vägen började jag fundera på att jag kanske borde koncentrera mig på något och testa hur långt jag når och inte skriva en sillsallad av texter. De texter jag fått bäst respons på är de jag skrivit för barn (för barnet i mig själv som min stora idol Astrid Lindgren sagt).

Vad läste du själv när du var barn/ung. Vilken var din favoritbok när du var barn/ung?

Allt av Astrid Lindgren, favoriterna Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta, H C Andersen, framför allt Den lilla sjöjungfrun (den riktiga sagan inte Walt Disneys Happy End). Jag grät floder när den lilla sjöjungfrun offrade sig för sin kärlek och han inte fattade något. Jag var 12 år och det kändes så stort det där med kärlek och att offra sig själv och bli till havsskum. Efteråt har jag kanske insett att det inte är en så fiffig idé att offra sig, åtminstone inte för någon som inget fattar. Men då kändes det väldigt stor och ädelmodigt. Maria Gripes böcker, framför allt Tordyveln flyger i skymningen men också Skuggböckerna (fast de kom senare, dem har jag nog läst som vuxen men de var bra ändå). Gösta Knutsson och Pelle Svanslös gillade jag också och hästböcker, Vi fem, Tvillingdeckarna och Kittyböckerna. Jag var en allslukare som barn och ung.

Hur föds en ny berättelse? Hur länge tar det från första idén till en färdig bok? Var kommer alla idéer ifrån?

Jaha, om jag det visste. Jag har en lite vitsig hjärna som, utan att jag märker det, samlar på intryck som den bearbetar och så kommer de ut i form av en berättelse som vill bli berättad. Jag har hittills gett ut fem böcker. Fyra har kommit på eget förlag och en på Scriptum år 2012. Egentligen kom berättelserna i de tre första böckerna till under samma höst. Sommaren 2002 var jag alterneringsledig i tre månader (ett ordenligt sommarlov) och vi var samtidigt på släktens sommarstuga med min brors familj. Han har tre barn som då var 9, 7 och 4 år gamla. Vi tittade på myrstackar och annat intressant och när jag kom tillbaks till Helsingfors och jobbet, och höstrusket satte in dök myra nummer tio-tusen-tre upp och meddelade att hon hade en historia att berätta. Det blev Historien om tio-tusen-tre som var min första bok. Den skrevs alltså hösten 2002 men kom ut i bokform först hösten 2007. Det var en lång och vindlande födelseprocess. Sedan har det gått fortare: samma höst dök också fjärilslarven Fjalar och gräshoppan Grels upp och de kom i bokform 2009 och 2011. Bok nummer fyra kom på Scriptum 2012 och bok nummer fem som egen utgivning i år, alltså 2014. Det blev lite ketchupeffekt av det hela. Först ingenting och sedan plötsligt bara forsade det.

Vad har du studerat? Har du haft nytta av det i ditt skrivande?

Jag är utbildad översättare och har jobbat som översättare på staten i 28 år. Jag livnär mig alltså inte som författare utan kallar mig hobbyförfattare. Men det betyder inte att jag inte skulle vara seriös i mitt skrivande. Jag har bara varit för feg för att ta steget ut i det okända och försöka se om jag kan klara mig som författare.

Har du gått skrivarkurser?

Jag har gått en massa olika skrivarkurser. Ett flertal på G18 med Åsa Stenvall-Albjerg som lärare men också andra. Dessutom är jag ordförande för Nylands litteraturförening och i den egenskapen har jag varit med och ordnat skrivarkurser närmast på veckoslut. Vi ska ha en nu i november med en prosagrupp som leds av Peter Sandström och en poesigrupp som leds av Stella Parland. Det man kan lära sig på skrivarkurser är själva hantverket och dessutom är det roligt att träffa andra likasinnade. Folk som inte alls skriver förstår nämligen inte nödvändigtvis det här att man drar sig tillbaks en kortare eller längre period för att sitta för sig själv och skriva. Då är det bra att gå på kurs så upptäcker man att det faktiskt finns andra likasinnade.

Hur gör du för att samla inspiration och material till dina böcker? Har du tips på bra övningar?

En övning som jag själv brukar använda när jag inte får ner något på pappret/i datorn är femordsövningen. Ta en bok (jag brukar använda Svenska Akademiens ordlista), slå upp en sida på måfå fem gånger och ta de ord som fingret pekar på och skriv en berättelse på dem. Så kan man skriva dagbok eller bara skriva ner sådant man kommer på under dagen. Och så ska man ju läsa massor.

Visar du dina texter åt någon innan du skickar dem till förlag? Har du blivit refuserad? Hur kändes det och hur gick du vidare efter det?

Jo mina texter har alltid lästs av en massa vänner och bekanta. Jag är ingen särskilt hemlighetsfull person. Min första bok, den om myra nummer tiotusentre, blev refuserad av både Söderströms och Schildts. Så här efteråt kan jag medge att den kanske var i tunnaste laget som ensam berättelse. Dessutom hade jag skickat in andra texter till Söderströms och en gång också till ett förlag i Sverige i min grönaste ungdom och fått dem tillbaks. Naturligtvis blir man besviken, det är inte alls roligt, men skam den som ger sig. Efter många om och men bestämde jag mig för att ge ut myran själv. Då hade jag den också på finska och hade tänkt att den skulle komma först på svenska och sedan på finska. Men jag frågade på ett tryckeri vad det kunde kosta att trycka och konstaterade att jag hade råd bara med en bok. Svenska är mitt modersmål och jag ville ju att den skulle komma ut på det språket, men man säljer onekligen flera böcker på finska i det här landet. Så det blev en kompromiss: en bok med berättelsen på båda språken. Då blev den också lite tjockare och fick en mycket större läsekrets. Det skulle vara en engångshändelse, en ekonomisk realitet, men jag fick så mycket positiv respons på att den var tvåspråkig, i synnerhet av finska läsare, att tvåspråkigheten sedan har blivit mitt varumärke. Nu har jag gett ut fem tvåspråkiga böcker.

Vad händer med ett bokmanus efter att det har blivit godkänt för publicering? Ändras texten mycket från det första inskickade manuset?

Jag råkade ju ut för det här först med bok nummer fyra, eftersom det var den första boken som kom ut på ett förlag. Då fick jag en lektör som petade i allt möjligt. Men hon var väldigt duktig och intresserad och den blev nog bättre efter lektörsarbetet. Jag var så nöjd med lektören att när årets bok kom på eget förlag igen anställde jag henne och betalade ordentligt för en grundlig genomgång. Så också om min senaste bok Det stora sjukhusäventyret har kommit på eget förlag så har den genomgått en lika sträng läsning som om den kommit på ett etablerat förlag. Förlagen använder ju det som argument att om en bok kommer ut hos dem så är det en kvalitetsgaranti. Jag skriver inte riktigt under det. Om man är villig att satsa pengar på sin bok, kan man nuförtiden åstadkomma en precis lika fin bok på eget förlag. Mina tre första böcker, som alltså kom på eget förlag, har alla hårda pärmar och fina bilder och texterna är lästa och korrekturlästa av många ögonpar. Jag behöver inte be om ursäkt för dem. Scriptum däremot hade inte råd med hårda pärmar och då tog jag likadana pärmar på den nyaste för det är en fristående fortsättning på den som kom på Scriptum. Det som var svårt med det där att bok nummer fyra kom ut på ett förlag var att jag ju redan vant mig vid att få bestämma allt själv. Plötsligt fick jag inte bestämma något!

Har du kontakt med dina läsare?/ Kan man skriva till dig om man har en fråga om dina böcker?

Jag har min epostadress i alla mina böcker så det är fritt fram att skriva till mig. Nu har jag också en webbplats med adressen www.ursulavuorenlinna.com. Den är alldeles ny och föredömligt tvåspråkig och jag är väldigt stolt över den. En av mina två illustratörer, Victor Bäck, har gjort den och jag tycker den är väldigt fin.

Vilken bok skulle du ha velat skriva?

Michael Endes Den oändliga historien. Den har jag på engelska och jag har säkert läst den tio gånger minst. Den är alldeles underbar och när jag läste den första gången blev jag så inspirerad att jag skrev många egna berättelser efteråt och ingen av dem liknade hans. Jag plagierade alltså inte honom. Hans bok satte bara igång min fantasi på ett sätt som ingen annan bok någonsin har gjort. Jag älskar t.ex. Tolkiens ringen-trilogi men den var så fullständig så den gav inte min fantasi något utrymme. Jag skrev inget, jag bara läste och beundrade.

Vilka fem böcker i din genre skulle du rekommendera att man läser?

Om man räknar att min genre är böcker för barn i eller just under lågstadiet skulle jag säga Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter för spänningen, Lennart Hellsings Krakel spektakel och Laura Ruohonens Allakka pullakka, dvs. Smaskens damaskens i Stella Parlands strålande översättning för glädjen i språket, och någon bok av Sven Nordqvist och Mauri Kunnas för myllret i bilderna.

Har dina böcker blivit översatta? Till vilka språk? Hur kändes det?

Mina böcker finns som sagt redan på svenska-finska, men nu har de tre första blivit översatta och finns i språkversionen bulgariska-engelska med inriktning på skolorna i Bulgarien. Varför Bulgarien? Jo för att i Bulgarien finns mitt förlag! Jag har alltså fått ett förlag nyligen. En av förläggarna har rötterna i Helsingfors men bor sedan länge i Bulgarien och där har de nu grundat ett kulturcenter och ett förlag. På bokmässan i Helsingfors kom vi överens om att nästa erövring är Tyskland, alltså kommer de tre böckerna på tyska-engelska som följande. Förläggarna var på bokmässan i Frankfurt och hade med sig bl.a. de bulgarisk-engelska böckerna i ett ex och de hade slitits ur händerna på dem. Så där finns en marknad som är intresserad av böcker.

Om egenutgivning

Jag skrev redan om det här ovan, men jag rekommenderar det för folk som blivit refuserade och ändå vill få ut sina böcker. Men då ska man vara beredd att satsa både tid och pengar på språkgranskning, layout och sådant så att det blir en fin bok som folk vill köpa. Dessutom måste man sköta marknadsföringen själv och det är ofta den svåraste biten. Hur göra reklam för sig själv och sin bok när man fått höra ”eget beröm luktar illa” sedan man var barn. Men det är bara att glömma det. Ingen kommer hem till en och frågar efter en bok, vars existens de inte vet om. Så ut och marknadsför och börja med det innan boken kommit ut. Jag brukar låta trycka marknadsföringskort av någon av illustrationerna i böckerna. De blir så fina som kort också att folk som samlar vill ha dem som samlarobjekt.

Att få sitt manus publicerat

Det kom in en kommentar på sidan om hur man blir medlem i FIBUL. Jag bestämde mig för att behandla frågan i kommentaren i ett blogginlägg istället för att ha diskussionen där. Frågan gällde ifall FIBUL kunde hjälpa till med att få ett manus antaget hos ett förlag.

FIBUL som organisation kan inte påverka manusantagningar, vilket är varje enskilt förlags ansvar. Och FIBUL fungerar inte heller som förlag (än så länge i varje fall…). Så tyvärr kan vi inte hjälpa till med att få enskilda bokprojekt publicerade.

Däremot är detta en sak som många undrar över. Det är glädjande att det finns så många som vill skriva/illustrera barnböcker. Men samtidigt är det väldigt stor konkurrens när det gäller att bli antagen av förlagen. Hur får man egentligen en barnbok publicerad? Hur ska man gå till väga när man kontaktar förlagen? Vad krävs av ett manus för att det ska bli antaget?

För det första så har varje enskilt förlag egna riktlinjer för hur de vill ta emot manus. Det är bra att börja med att göra en lista på sådana förlag som ger ut den typens böcker man själv skriver eller arbetar med, och sedan följa dessa förlags instruktioner noggrannt (som oftast finns på deras webbsidor).

Men sen är det ju en mycket knepigare fråga ifall just ens eget manus kommer att locka förlagen. Enligt min egen erfarenhet kan man inte tänka alltför mycket på vad man tror att förlagen eller ”barnboksmarknaden” vill ha. För sådant går i trender och ändras snabbt. Men samtidigt finns det ju vissa kvalitetskriterier som manuset måste nå upp till. Förlagen säger ofta att de vet vad som är bra när de ser det. Så hur vet man själv om ens manus är bra? Då kan det vara en god idé att nätverka med andra som sysslar med barnböcker. Be om ärlig kritik av människor som kan ge sådan. Gå kurser. Läs på. Skriv om och öva, öva, öva.

Här på FIBUL-bloggen planerar vi att så småningom publicera personliga berättelser om hur medlemmarna har blivit barnboksförfattare eller illustratörer, hur de resonerar kring skapandet av barn- och ungdomsböcker. Och det här hoppas vi att kan vara till nytta också för aspirerande författare och illustratörer. Så vi kommer att återkomma till de här frågorna om och om igen.

Vårhälsningar!

/Jenny