Kategoriarkiv: Mässor

FIBUL:s vår 2015

Nu har det första halvåret av 2015 gått, och vi passar på att göra en tillbakablick på det som FIBUL-medlemmar arbetat med. Så klart har de flesta av oss arbetat med att skapa böcker på olika sätt, men det vi tänker på här är representation, synlighet och kontakter till olika grupper i samhället. Vi går inte heller in på enskilda medlemmar utan sammanställningen baserar sig på platser i världen.

FINLAND:

  • Representation i Arvid Mörne och Solveig von Schoultz-juryn
  • Ordkonstutbildning i Borgå
  • Representation i Centret för konstfrämjande
  • Workshop i Sagornas trädgård
  • Dockteater på Lilla Luckan
  • Utställningar i Lilla Luckan i Helsingfors
  • Skrivardagar för Åbolands litteraturförening
  • Kreativt skrivande i Åbo arbis
  • Handledare och deltagare i Litterärt skapande i Åbo
  • Läslustseminarium i Åbo
  • Föreläsningar för lärare och bibliotekarier
  • Skolbesök i Botby, Närpes, Helsingfors, Degerö, Korsholm, Larsmo, Jakobstad, Esse, Nagu, Korpo, Houtskär, Åbo, St. Karins, Pargas, Kimito, Dalsbruk, Åland
  • Surfa på bokvågen i Jakobstad
  • Festtalare på Runebergsdagen i Åbo
  • Kirjakekkerit i Karis
  • Föredrag på Aalto-universitetet
  • Kulturstigen i Pojo
  • Lukulamppu-seminarium i Esbo
  • Deltagande i Mariehamns litteraturdagar
  • Deltagande i fantasy- och science fiction-kongressen Archipelacon i Mariehamn
  • Virtuella skolbesök
  • Dessutom har flera medlemmar, men i synnerhet ordföranden Henrika Andersson, intervjuats i olika radio- och TV-program

SVERIGE OCH NORDEN:

  • Representant för Kulturrådet i Sverige (barn- och ungdomslitteratur)
  • Utställning i Umeå
  • Usk, Usk den finlandssvenska bilderboksparaden
  • Skrivkurs på Island

EUROPA:

  • Deltagande i Barnboksmässan i Bologna, Italien
  • Utställning i Darmstadt, Tyskland
  • Lågstadiepjäsen Thomas & Tryggve i München, Tyskland

VÄRLDEN:

  • Gäst på The Bookworm Literary Festival i Beijing, Kina

Skön sommar! Och FIBUL jobbar vidare med att synas ute i världen även resten av året.

Svenska Yles litteraturpris 2014 till Maria Turtschaninoff

Under bokmässan i Helsingfors delades Svenska Yles litteraturpris 2014 ut, i år till FIBUL-medlemmen Maria Turtschaninoff, för romanen Maresi – Krönikor från Röda klostret.

Prismotiveringen:

Med Maresi krönikor från Röda klostret lägger Maria Turtschaninoff ytterligare en underbar dimension till den mytiska värld hon skapat i sina tidigare fantasyromaner Arra och Anachè. Ön Menos med sina medelhavsdofter och fågelskrik är en kvinnornas tillflyktsort och ett centrum för uråldrig kunskap. Berättelsen om Maresi och hennes klostersystrar har klara paralleller också till dagens kvinnoförtryck och kvinnokamp, vilket gör den till en både dramatisk och aktuell ungdomsroman.

Läs mera här.

Stort grattis till Maria!

/Webb-Jenny

En kulturspammares bekännelser

Den här månaden hinner jag knappt rita ett streck. Just har jag återhämtat mig från Bokkalaset i Ekenäs och bokmässan i Frankfurt, så är det dags för bokmässa i Helsingfors. (Jag har tre uppträdanden på fredag, två om Fladdermuspojken och en om Lasten vuosikirja). Tiden däremellan har jag satt på att uppdatera min portfolio och min blogg. Jag har städat och lagt till lite bilder och uppdaterat min utställningskalender. Däremellan har jag instagrammat (@maijahurme) och delat länkar på Facebook om mina och andras böcker, utställningar, barns läsintresse, läsambassadören…

Jag har ingen aning om hur många av mina vänner blockerat mig från sitt flöde på grund av all den här kulturspammen. Jag delar inte allt. Bara riktigt nära illustratörsvänners eller författares fina nya böcker, och artiklar jag tycker har betydelse. Men ändå blir det mycket. Ibland täcks jag inte ens dela min blogg eller länkar jag tycker är intressanta, om det inte har gått några dagar sen senast. Och det här blogginlägget då, visst, jag har lovat skriva några inlägg i oktober på Fibuls blogg, och hups, dit for två timmar… Men mitt twitterkonto, det samlar damm. Gränsen går ungefär där för hur många kanaler man orkar uppdatera sig på. Det här är en jätteviktig del av arbetet, det att synas på mässor och på nätet. Tror jag. Men hur är det egentligen? Tänk om det är helt onödigt och inte alls påverkar hur de böcker jag illustrerat klarar sig där ute?

En del av mig tycker om mässor och festivaler, faktiskt älskar det. Att träffa ungar och läsa boken för dem, att prata om böckerna inför publik och diskutera med branschfolk ä viktigt för att det inte ska kännas som om boken man just satt ett år av sitt liv på trillar ner i ett ändlöst svart hål. Men att det går flera veckor av min skapartid till det, känns ibland tungt. Här måste jag tillägga Bokkalaset på ett föredömligt sätt följer Läscentrums rekommendationer så det var inte gratiskeikka för synlighetens skull utan riktigt jobb. Man kan inte äta synlighet. Och ens barn kan inte klä sig i synlighet heller. Och konstigt nog tror jag inte att vår hyresvärd skulle uppskatta synlighet i utbyte mot att vi får bo i vårt hem. Den här diskussionen är en av orsakerna till att Fibul finns. Notera: att dra verkstäder, göra författarbesök eller delta i festivaler är jobb. Ersättningen för de böcker vi gör är väldigt liten eftersom marknaden för finlandssvenska böcker är minimal.

Men hallå där, är inte det där förlagens uppgift, marknadsföringen, frågar någon kanske sig? Ja visst, de marknadsför böckerna, en del mer, en del mindre, men en författare eller illustratör måste nog själv också göra en hel del. Eller känner att hen måste. För att alla andra gör det. När vi alla gör mer, behöver förlagen inte göra så mycket som de annars borde för att sälja böckerna. Mia Franck skrev för länge sen ett blogginlägg med intressant efterföljande diskussion. Läs den kloka kvinnans inlägg igen!

Ibland undrar jag över nyttan med detta. Tänk om jag skulle sätta 100% av min tid på att skapa fantastiska böcker? Skulle det inte vara det bästa? Kanske jag borde göra ett konstnärligt experiment och totalt deletera mig från internet. Finnas bara på förlagens sidor med en kort presentation. Varför sluta där? Jag borde kanske bli en mystisk eremitillustratör som kanske endast kan nås per brevduva. Värt risken?

En by på vift

Blogginlägg av Maija Hurme

Foto: Johanna Stenback

Foto: Johanna Stenback

Utställningen By, som jag är med i, presenterades på bokmässan i Frankfurt förra veckan. Vi illustratörer fick tala på scen om vårt arbete och hålla verkstäder både i skolor, bibliotek och på mässan. Jag hade två verkstäder på ett bibliotek på torsdagen och ett på fredagen i Finlands paviljong. Jag hade en helt otrolig tur: Peter Lüttge, redaktör på kulturprogrammet Kollektivet, hoppade snällt in som översättare när jag skulle läsa boken för barnen. Vilken känsla, att höra berättelsen på ett annat språk. Samtidigt fick ungarna en ahaa-upplevelse: svenska och tyska låter ju väldigt lika. Min skoltyska har jag fått damma av, nu vet jag att vika är falten, klippa schneiden och rita zeichnen…  I bakgrunden Kasper Strömmans Tigerkontoret. Ungen till vänster tittar inte i sin mobil, utan bläddrar i en instant book som han just har gjort i min verkstad.

kidsfriday-workshop

Foto: Johanna Stenback

Här gör de tyska ungarna instant books på verkstaden. Linda Bondestams spindel övervakar klippandet, ritandet och skrivandet.

Foto: Johanna Stenback

Foto: Johanna Stenback

Massor av folk rörde sig i Byn, speciellt på publikdagarna var det helt proppfullt.

bypaviljongen-bladdrar

Foto: Johanna Stenback

Det allra bästa var att de flesta som kom in på By-utställningen tog sig tid att bläddra i böckerna, en del satte sig till och med ner och läste… Och det är ju det det handlar om. Berättelser, bilder, böcker, och att uppleva dem ensamma eller tillsammans.

image-4

Foto: Maija Hurme

Min och Anna Härmäläs del av By-utställningen fanns på Bibliotekscentrum Sachsenhausen, där jag också drog verkstäder. På de verkstäderna var stämningen lugnare än inne på mässområdet, och jag hade mera tid att prata med ungarna. Inom en veckas tid har jag nu gjort små böcker, instant books, tillsammans med 360 barn (300 på Bokkalaset i Ekenäs och 60 i Frankfurt) och lärt mig massor.

1. Barn kan mer än man nånsin kan tro. De flesta av de här barnen (7-9-åringar) klarade av att skriva och rita berättelser till mycket abstrakta rubriker klippta ur tidningar.

2. Barn är snabbare än man nånsin kan tro  Av en klass på tjugo elever var det alltid två-tre barn som på 20-30 minuter hade sin bok FÄRDIG. Det var oftast lika många som bara hunnit börja.

3. Suddgummin borde förbjudas. Jag hade inga suddisar med, men alltid var det någon som grävde fram ett, och då stannade den kreativa processen upp. I den grupp där jag kom ihåg att säga att vi inte använder suddgummin, gick det bäst.

4. Lärare är fantastiska. De bryr sig, de hjälper, de känner eleverna. Jag borde kanske läsa pedagogik för att bli bättre på det här…

5. Barn kan dramakurvor. Flera av de färdiga böckerna följde klassiska mönster för berättande.

Bonus: minecraft och zombies förekom både i de tyska och de finländska barnens berättelser…

Allra finast kändes det de gånger lärare kom till mig efteråt och sa att de barn som vanligtvis har svårt för att skriva hade tagit sig an uppgiften med stor iver och klarat av att skriva helt egen text. Det kan hända att det lilla formatet gör att det inte känns så svårt eller oöverkomligt.

Här, var så goda, vik-instruktionerna. Dem har jag fått av en svensk kollega.

vikenbok-maijahurme

En av grupperna på bilblioteket ville till och med ha autografer (!) av mig. De trodde kanske jag var nån superberömd konstnär. Söta var de, en av ungarna, som kunde engelska, hjälpte mig att hitta orden när jag skulle förklara något på tyska.

sachsenhausen-oskarlindstrom2

Foto: Oskar Lindström