Kategoriarkiv: Möten

Fibul workshop:ar på Lärkkulla i Karis

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det blir workshop och redan innan är jag ganska hyper för dels ska jag ju leda en av workshop:arna själv, dels ska jag vara med om andras och det ser jag fram emot. Dessutom, och innan jag åker i alla fall ännu viktigare, att få träffa andra som håller på med litteratur. Håller på säger jag för det är både illustratörer och författare, precis den kombon är alldeles extra häftig att få finnas i.

Lärkkullas rektor Björn Wallén börjar med att säga hej och berätta lite om Lärkkulla och dess mångkulturella verksamhet. Dessutom berättar han om hur författare i omgångar vistats på Lärkkulla för att få skrivro. Bland annat visar han upp Transtömers blyertsteckning som ritats på plats.

Fibuls ordförande Henrika Andersson hälsar oss alla välkomna och poängterar hur ensamt författandet är och att just en dylik workshop är ett sätt att råda bot på den isoleringen. Att få komma ut och tala om alla de villkor och uppgifter man har som skrivande/ritande och kanske allra mest hur det kreativa kan slita i en.

Efter det talar Maria Turtschaninoff om att vara författare också utanför Finland, ja utanför Sverige, rent av på engelska ju. Och det är fantastiskt att få höra om provöversättningar, agenter och hur man ska tänka kring det, förhandlandet. Fast kanske ännu roligare de där små bitarna, kammen av trä som skickats ut åt utvalda läsare inför publikationen i England och också om att uppdatera twitter och instagram. Det känns häftigt alltsammans och kul att få ta del av en liten liten bit.

Efter det kör jag en workshop med tema tystnad. Pennorna rasslar. Alla får skriva/rita om färgen på tystnad. Jag lyssnar och antecknar följande från det jag hör:

att vägra fläta sig, kaffetystnad på kafferepet, att tiga i prickar, vända ryggen till, känslans anatomi, historisk tystnad, pinsam tystnad är grisfärgad, inte svart, inte svart, inte svart, inte har jag tillräckligt promille för att vara konstnär, som världen före åska, viridian green pantone 175126.

Sedan är det käk och bastu och prat hela kvällen.

Morgonen därpå vandrar jag runt och kollar hur vildvinet slitits ner från husväggarna.

Och så är det Linda Bondestams workshop, vi viker papper och fixar varsin liten bok. Det känns magiskt. Linda har mängder med material i form av provtryck från bilderböcker, bildbitarna är mönster. Vi skriver varsin bok utgående från vad som föds ur ett ägg. Jag inser att ur mitt ägg föds det en gest, en liten rörelse på en hand som blir något mycket större än vad själva rörelsen ger sken av och plötsligt har jag förstått något om mitt nya skrivprojekt. Men det är skört så jag klarar inte av att läsa upp texten jag skriver i boken.

Efter det är det Tove Appelgren som talar om att skriva dramatik. Om att skriva dialog. Hon säger att dramatiken händer mellan replikerna och jag antecknar det, tänker ja! Dessutom talar hon om karaktärers vilja, rätt många skrivkursare har hört mig säga precis det, att karaktärerna vill något, helst olika saker. Så vill och gör, det är grejen. Vi avslutar med att skriva dialog, två personer, fyra repliker. Min huvudperson söker bostad och jag har tänkt mycket på hur den dialogen ska utvecklas.

Workshopen avslutas med Maija Hurme och Hanna Lundström. Ett stort papper är tejpat på golvet och vi ska rita stigar med svart färg. Jag börjar krångla dit mina stigar, tittar upp och ser hur alla våra stigar slingrar sig om varann. Och precis i den stunden med korsande stigar blir workshopen faktiskt extra magisk för det blir något stort av våra små och stora streck där över pappret. Jag känner att just det där slingrandet är starkt symboliskt, och dessutom får jag en annan insikt om mitt eget skrivprojekt och det är alldeles överväldigande.

Andra delen av workshopen är Black out poetry och vi ringar in ord och svärtar sida och det blir något annat och det är rätt skönt att sitta där och fokusera på ord efter de där stigarna som slingrat in i huvudet på mig.

Sammanfattningsvis, det är otroligt så mycket man kan göra med sina kolleger, hur deras talanger kan ge gnistor och bränder i mitt eget skrivande. Ser fram emot workshop på nytt om ett år.

Fibul tackar Lärkkulla för väggar och bäddar, samt Svenska kulturfonden för bidrag.

Dessutom Nora Strömman, Fibuls verksamhetsledare, största tacket för att allting gick som smort.

Hare

Mia Franck

Kolibri workshop Our Finland- Artistʼs book workshop

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lördagarna 10.6 och 17.6 höll jag en workshop för barn på Kulturhuset Caisa i Helsingfors, och Entresse Biblioteket i Esbo. Dessa som del av Multikultur- gruppen Kolibris evenemang “Lasten Kesäfiesta (Barnens Sommarfiesta). Titeln var “Our Finland- Artistʼs book workshop”.

Under workshopen funderade deltagarna på vad Finland och “finska grejer” är, och varför. Till förfogande fanns ett långbord med material; Färgade papper, glitterlim, tejp och klistermärken, silkespapper och sidenband, fjädrar, karamellpapper, pennor, kritor, tuscher… Alla deltagare fick fritt skapa sin egen sida eller sitt eget uppslag med temat i åtanke.

Under workshopen i Helsingfors tog det en stund innan någon vågade sig fram. Jag kände mig nervös. Tänk om ingen kommer? Men så slog de första barnen sig ned vid bordet. Jag introducerade materialet och snart var var och en uppslukad i sitt arbete. Så sällade sig allt fler till gruppen och bordet fylldes med barn i olika åldrar.  Vi lade upp bilderna parvis- som uppslag på ett bord, så att vi kunde se hur vår bok skapades. Barnen inspirerade varandra- temat flygplan och flygplans uppvisning återkom. En pojke var speciellt noggrann med sin flyg-bild. Planen var delikat utklippta ur ett svart papper, glitterlim bildade precisa molnspår och karamellpapper fick vara flaggor. Vi beslöt att placera flygplansbilderna bredvid varandra så att de fick bilda ett kapitel. Därefter kom högholmen och dess tiger, huset och egna snälla katten, skogen och så havet med alla måsar och svanar.

Under workshopen i Entresse var jag inte så nervös. Nu släppte vi totalt bokformatet (äh, en konstbok kan ändå vara nästan allt eller vad som helst). En pojke gjorde ett halsband med finsk pappersflagga i mitten, en flicka trädde fjädrar och glitterstjärnor på tråd och hängde över sin teckning. Norrsken- förklarade hon. Svanar och sjöar var ett starkt tema denna gång, flaggor och text ett annat. “Finland, Suomi, hur skriver man det på andra språk”- frågade en pojke sin pappa medan de satt och färglade varsin finsk flagga.

Under båda workshoparna rådde tidvis koncentrerad tystnad, tidvis diskussion. Deltagarna berättade vilka språk de kan, var de bott. Algeriet, Somalia, Frankrike, USA, Spanien, Colombia. Runt bordet talades finska, engelska, spanska…

Jag beslöt att hålla öppen tidsram så att deltagare kunde komma och gå mellan två och fyra på eftermiddagen. Detta underlättade också för dem som ville besöka Kolibris andra program och verkstäder, och sedan återkomma till sin bild. Det blev en hel del att städa upp efteråt- det gladde mig att barnen vågade skapa oreda. Bilderna blev mycket olika. En del avbildade personliga ställen och karaktärer, andra mer objektivt finländska symboler eller saker. De flesta tordes kombinera olika material och tänka fritt, ifrågasätta finskhet igenom att på barns sätt vara inkluderande och öppna. Jag hoppas Kolibri fortsätter och utvidgar sin verksamhet. Det är fint att det ordnas gratis kulturevenemang för barn (och vuxna) i Finland.

Nadja Andersson

En dag med Isol

På måndagen hade ett tjugotal Fibul-medlemmar det stora nöjet att höra Isol tala om sitt skapande i Villa Kivi i Helsingfors, och efteråt höll hon en workshop kring temat Alfabetet.

img_3583

Under presentationen berättade Isol ingående om sin process och olika svåra och mindre svåra kreativa beslut som hon fattat kring sina böcker – ”It’s a struggle, but a nice struggle”. Hon berättade att barndomens serier och satiriska bilder troligen är den grund hon står på i sitt konstnärskap. Trots att hon studerat bildkonst, är det populärkulturens bildvärld som ändå inspirerar mest.

Inspirationen från serietecknare ligger möjligen bakom hennes åsikt att illustratörer också är författare, dvs. illustratörer berättar i nära kontakt till text, och det var också detta som betonades i workshopen. Illustratörer frågar sig: ”Vad är det jag vill berätta med dessa bilder?”.

img_3587

Isol leker ofta med text och bild för att få fram humor eller spännande effekter. Dessutom poängterar hon att illustratören också måste vara en ”bra läsare”, dvs. vara bra på att förstå text själv, för att sedan kunna leka och skapa något originellt. Ofta har hon också tvingats tänka på ”koderna” i hennes bilder först när hon blivit tvungen att försvara dem för förläggaren. Men hennes försvarstal har också gett henne mer respekt – konstnären behöver kunna stå för sin egen vision. Ibland är det det underliga, udda eller nya i en konstnärs stil som är det som senare kommer att få beröm, trots att det var svårt att få det godkänt på vägen.

I slutet av presentationen frågade publiken bland annat om hur ekonomin påverkar skapandet. Isol har för tillfället möjligheten att ta tid på sig, och skapar en bok per år. Hennes process innebär mycket experimenterande och många skisser. På frågan hur hon förhåller sig till Internet och möjligheten att koppla till läsare, svarar hon att hon är mycket återhållsam, och visar sällan upp processen. Hon vill bara ha feedback av människor hon litar på.

I workshopen fick deltagarna instruktioner av Isol stegvis. Vi började med att skriva bokstäver, sedan hitta färggranna papperslappar och klistra, limma och teckna. Och sedan kopplades dessa bilder ihop med tre bokstäver. Det var inte en enkel uppgift…

img_3605 img_3606 img_3607 img_3608 img_3617 img_3613

Kallelse till årsmöte 18 januari 2015

KALLELSE TILL FIBUL rf. s ÅRSMÖTE den 18.01 2015 kl 17.00 på Fjälldalsg 9 a 6 (hos ordf. Henrika Andersson) i Helsingfors. Alla medlemmar hjärtligt välkomna!

Hälsar Henrika Andersson

(Meddela gärna om hur många vi blir, så jag vet vilken soppkastrull jag ska välja. Soppa bjudes, hämta med tilltugg om ni så önskar)