Intervju med Monica Vikström-Jokela

När bestämde du dig för att bli författare? Vad var det som påverkade ditt beslut?

Det var faktiskt en tävling. Man skulle skicka in minst 60 sidor och om man vann gav förlaget som ordnade tävlingen ut boken. Jag ville pröva om jag kunde skriva en så lång berättelse. Och så hade jag lyckan att vinna! Det blev min första bok, Ellen Annorlunda. 

Vad läste du själv när du var barn/ung? Vilken var din favoritbok när du själv var barn/ung?

Jag älskade böcker där det mitt i vanlig vardag hände något otroligt, som att en hemlig dörr dök upp. En favoritbok var i alla fall En liten prinsessa (av Frances Burnett), som handlar om en flicka i England för över hundra år sedan, och hur hon klarar sig fast hon blir illa behandlad. 

Hur föds en ny berättelse?

Den kan ploppa upp som en överraskning. Men oftast är det en viss KÄNSLA jag har gått och känt att jag vill skriva om, och så funderar jag ut personer och situationer som får den känslan att födas.

Hur länge tar det från första idén till en färdig bok?

Det är väldigt olika. Om man skriver en serie, som när jag skrev de sju böckerna om Ellen Annorlunda, då går det snabbare. Kanske ett halvt år. Min senaste bok Lita på mig, tog det flera år att få just sån som jag ville.

Var kommer alla dina idéer från?

En författare är en samlare. Man samlar på egna minnen och på sånt som andra berättar att de har varit med om. Och ibland ploppar en idé bara upp. Jag tror att man kan öva sig på att kläcka idéer.

Vad har du studerat? Har du haft nytta av det i ditt skrivande?

Jag studerade litteratur vid Helsingfors universitet. Då gick jag också kuser i barnlitteratur. Jag har nog haft nytta av allt jag då började tänka på.

Har du gått skrivkurser? Vad fick du ut av det?

Nej, men jag tror att det skulle vara roligt.

Hur gör du för att samla inspiration och material till dina böcker? Har du tips på bra övningar?

Jag pratar med människor som liknar dem boken ska handla om. Och försöker hålla koll på vad de som är i huvudpersonernas ålder gillar eller är rädda för. 

Visar du dina texter åt någon innan du skickar dem till förlag?

Oftast inte. Men den redaktör på förlaget som läser texten och föreslår vad jag ska ändra är en jätteviktig person för att boken ska bli så bra som möjligt.

Har du blivit refuserad? Hur kändes det och hur gick du vidare efter det?

Jag har inte blivit refuserad när jag har skickat in bokmanuskript. Men i mitt jobb som TV-redaktör har jag varit med om att min programidé får ”nej”. Och när jag har skrivit pjäser har jag varit med om att få skriva om väldigt mycket. Det känns alltid jobbigt att få ett nej eller hård kritik. Då är det bra att komma ihåg det här: Eftersom jag VILL skriva, så har jag historier att berätta. Men folk är olika, och ibland måste man berätta på ett annat sätt innan just de som man skriver för gillar och förstår vad man vill berätta.

Hur debuterade du som författare? / Hur gick det till när din första bok blev publicerad?

Det var en barnbokstävling. Man skulle skicka in en berättelse, och om man vann så gjorde förlaget som ordnade tävlingen en bok av berättelsen. Och jag vann 🙂 Det blev den första boken i serien om Ellen Annorlunda.

Vad händer med ett bokmanus efter att det har blivit godkänt för publicering? Ändras texten mycket från det första inskickade manuset?

Det är alltid många saker som ändras. Det kan handla om stora saker, som hur boken slutar, men de flesta ändringarna handlar om vilka ord och uttryck som är bäst att använda. 

När började du kalla dig för författare? Var det svårt?

Jo, det var faktiskt svårt, och det är ju fånigt! Eftersom jag jobbar som TV -redaktör hade jag inget problem med att säga ”Jag är en redaktör”. Men jag kände mig i flera år sådär som om jag skröt om jag sa ”JAG är en författare”. Hoppas andra är klokare. Om man författar är man en författare!

Har du fått råd eller vägledning av mer erfarna kolleger? Vilka råd har varit värdefullast för just ditt skapande?

När jag tänker på goda råd kommer jag faktiskt att tänka på de många bibliotekarier jag har träffat vid mina besök i skolor och på bibliotek. De har till exempel berättat hur viktig pärmbilden är när barn väljer något att läsa. Och att kapitlen inte ska vara för långa.

Kan du leva på ditt författarskap? Om inte, hur balanserar du mellan skrivande och annat arbete?

Den som har råd att jobba bara som författare här i Finland måste ofta få stipendier, alltså en slags extra lön, för att skriva. Eller så skriver de böcker som enormt många människor köper och som ges ut på flera språk. Så fast jag har böcker som har getts ut på finska och norska skulle jag inte leva på det. Jag författar på fritiden, det är min roligaste hobby.

Har du fått stipendier eller priser? Hur kändes det? Hur påverkade det ditt författarskap?

Jo, jag har fått både priser och stipendier. Det kändes jättebra, det ger självförtroende.

Har du kontakt med dina läsare? Kan man skriva till dig om man har en fråga om dina böcker?

Man får gärna skriva till mig, och en del av mina böcker har jag faktiskt byggt på idéer som någon läsare har gett mig. Bäst med e-post när man tar kontakt första gången – min adress är vikstrom.jokela@gmail.com

Vilken bok skulle du ha velat skriva?

Kanske nån som kändes i hela kroppen är jag läste den? Jag kommer att tänka på hur det kändes den första gången jag läste en bok som heter En liten prinsessa, och är skriven av Frances Hodgson Burnett. Det är en dramatisk historia om en flicka i England för över hundra år sen, och hur hon kämpar för att klara sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *